Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
hon ville tvinga honom att göra hvad hon önskade. Utan
mVot synnerligt bemödande å hennes sida var det redan
någon ting majestätiskt i hennes hållning, som hon stod
der i sin hvita spetsklädning med de gröna bladen, oeh
det låg en kunglig nedlåtenhet i det sätt, hvarpå hon
sade:
»Jag skulle anhålla, att ni ville komma oeh göra
mig ett besök i morgon mellan fem oeh sex, mr Deronda.»
I detta ögonblick kunde han ieke annat än i en ly-
dig ton svara:
»Ja, det skall jag.»
Efteråt tänkte han på att skrifva en biljett oeh bedja
om ursäkt för, att han vore förhindrad att infinna sig.
Han hade alltid skytt för att göra ett besök hos Grand-
eourts. Men han hade icke hjerta till att taga något steg,
som kunde såra henne, och vare sig, att hans ursäkt upp-
fattades som verklig eller låtsad likgiltighet, skulle den
vara lika sårande. Han höll sitt löfte. På en tillfrågan,
om hon ville rida ut, hade G-wendolen svarat nej, under
föregifvande att hon icke mådde riktigt väl, och hade
dröjt med sitt afslag ända till sista ögonblicket, kort förrän
hästarne stodo utanför porten — icke utan oro för, att
hennes man skulle säga, att han också ämnade stanna
hemma. Som hon blifvit nästan vidskeplig med hänse-
ende till hans misstänksamma aningsförmåga, hade hon på
förhand uttänkt, hvad hon i sådant fall skulle göra
nämligen låta säga Deronda, att hon vore illamående och
icke kunde taga emot. Men Grandcourt mottog hennes
undskyllan utan att yttra ett ord och red bort.
Men då Gwendolen blifvit ensam_ och skickat ned
order, att hon icke vore hemma för någon annan än mr
Deronda, begynte hon blifva rädd för hvad hon gjort och
känna en tilltagande oro vid tanken på, att han snart
skulle infinna sig, och att hon snart skulle vara nödsa-
kad att tala med honom, och det icke om likgiltiga äm-
nen, som om hon icke haft någon allvarlig afsigt med att
bedja honom komma 5 ty det, som hon redan i flere tim-
mar föresatt sig att säga honom, begynte nu synas henne
omöjligt att komma fram med. För första gången kände
hon en skygghet för att följa sin oemotståndliga böjelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
