Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
stolsrygg, medan Deronda stod qvar på samma ställe
med liatten i ena lianden och hållande i rockkragen med
don andra. De funno det båda svårt att säga någon ting
mer, ehuru hvad som föregick i hans själ var oändligt
aflägset från livad Gwcndolen förestäldo sig. Då hon
var nödsakad att tala, svek henne all hennes öfning i
förställning och sjelfbeherskning och hon begynte skygt
och tafatt.
»Ni undrar säkert, hvarför jag bedt er komma.
Jag ville fråga er om någonting. Ni sade, att jag är
okunnig. Det är sant. Och hvad kan jag göra annat
än fråga er?»
Men i detta ögonblick var det henne fullkomligt
omöjligt att göra de frågor, hon ämnat framställa. Nå-
gon ting nytt i hennes nervösa beteende väckte hos De-
ronda den farhågan, att möjligen någon ny kris inträdt.
Med ett uttryck af sorgset deltagande sade han:
»Det enda, som gör mig ondt, är, att jag kan vara
af så liten nytta för er.» Orden och tonen berörde en
ny sträng hos henne, och hon fortfor mer obesväradt,
ehuru hon ännu allt jemt icke sade något, af hvad hon
ämnat säga, och begynte att tala fort, för att på ett
eller annat sätt komma på de rätta orden.
»Jag ville säga er, att jag alltid tänkt öfver ert
råd; men tjenar det någonting till? — Jag kan inte
bli annorlunda, derför att de förhållanden, jag lefver i,
väcka dåliga känslor ■— och jag måste fortfara — jag
kan inte göra någon förändring — det tjenar ingen
ting till.»
Hon förblef tyst ett ögonblick, medveten om, att
hon icke kunde finna de rätta orden, men begynte igen
brådskande: »men om jag fortfar, blir jag värre, och
jag vill inte bli värre. Jag skulle så gerna vilja bli, som
ni önskar. Det fins menniskor, som äro goda och glädja
sig åt hvad som är ädelt och stort — jag vet, att det
fins sådana menniskor. Jag är en föraktlig varelse. Jag
känner, att jag skulle kunna bli elak genom att hata
andra. Jag har försökt att tänka mig, hur det skulle
vara, om jag flydde bort från alla. Men jag kan inte.
Det är så mycket som hindrar mig. Ni tror kanske att
Daniel Deronda. III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
