Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
han skådat på ett älskadt föremåls dödskamp. Utan att
på minsta vis gifva någon öfverraskning till känna, nic-
kade G-randcourt åt Deronda, kastade ännu en bliek på
Gwendolen och gick helt lugnt och satte sig ett litet
stycke längre bort, lade benen i kors, tog fram sin näs-
duk och viftade med den på ett förnämt vis.
Gwendolen spratt till och förändrade sin ställning,
då hon varseblef honom, men för öfrigt rörde hon sig
icke ur fläcken. I detta ögonblick kunde hon icke för-
ställa sig eller plötsligt visa en förändrad sinnesstäm-
ning; den lidelsefulla rörelse, hvari hennes sista tal för-
satt henne, var ännu för stark hos henne. Dessutom
hade hon en dof, förtviflande förnimmelse af, att hennes
samtal med Deronda var slut: ett förhänge hade fallit
mellan dem. Men han manades naturligtvis till att be-
lierska sig och göra våld på sig sjelf genom tanken på,
hvad som kunde blifva följden af, att hennes man sett
henne i detta upprörda tillstånd, och som han insåg, att
han, genom att förlänga sitt besök utan att låtsa om
något, endast skulle öka Grandeourts möjliga misstankar
om falskt spel, sade han blott:
»Nu skall jag inte uppehålla er längre. Farväl.»
Han räckte fram handen och hon lät honom trycka
hennes kalla små finger, men hon sade icke farväl.
Då han lemnat rummet, kastade sig Gwendolen för-
tviflad på en stol i slö förväntan på den upptuktelse, hon
skulle hafva att undergå. Men Grandcourt tog ingen
notis om henne; han var belåten med, att han visat
henne, att han icke lät föra sig bakom ljuset, och att
iakttaga en tystnad, som gjorde ett fruktansvärd intryck
af allvetenhet. Han gick ut fram på aftonen, och hen-
nes föregifvande att hon mådde illa mottogs utan något
spotskt hånlöje.
Följande morgon, då de sutto vid kaffebordet, sade
han: »Jag ämnar göra en tur med min jakt till Medel-
hafvet.»
»När då?» frågade Gwendolen, hvars hjerta begynte
klappa af hopp.
»I öfvermorgon. Jakten är i Marseille. Lush har
begifvit sig dit för att göra allting i ordning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
