Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
tankar. Men ändtligen blickade Deronda upp på sir Hugo,
och med skälfvaude vördnad i rösten ty han fruktade
att indirekt framställa den förebråelse, hans kärlek i åra-
tal undertryckt — sade han:
»Lefver min far också?»
Svaret kom genast i en låg, men bestämd ton:
»Nej.»
I de blandade sinnesrörelser, som följde på detta
svar, var det omöjligt att skilja glädje från sorg.
Det hade i detta samtal äfven för sir Hugo fallit
ett nytt ljus på det förflutna. Efter en tystnad, under
hvilken Deronda kände sig till mods som en man, den
der mist sin gamla tro, innan han ännu omfattat en ny,
sade baroneten i samma ton, som om han biktat sig.
»Det var kanske orätt af mig, Dan, att jag åtog
mig hvad jag lofvade. Men om du haft någon sorg, som
jag kunnat bespara dig, så ber jag dig att förlåta mig.»
»Förlåtelsen är länge sedan gifven», sade Deronda.
»Min hufvudsakligaste sorg har gält någon annan — nå-
gon som jag aldrig känt — som jag nu skall lära känna.
Den har icke hindrat mig från att för dig hysa en kär-
lek, som omfattar större delen af allt, hvad jag kan er-
inra mig om lifvet.»
Liksom följande en ömsesidig iugifvelse, tryckte de
båda männen ett ögonblick hvärandras händer.
ÅTTONDE KAPITLET.
Det bref, sir Hugo lade i Derondas händer, lydde
sålunda:
»Till min son Daniel Deronda.
»Min och din goda vän, sir Hugo Mallinger, har sagt
dig, att jag önskar se dig. Min helsa är bruten och jag
önskar ofördröjligen öfverlemna. åt dig, hvad jag länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
