Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
mig», sade Mardokai, som på detta sätt tröstade sig, sedan
han först med bedröfvelse sett på Deronda.
»Jag skall åka dit ocli bedja mrs Cohen om, att han
får komma», sade Mirah.
»Farmodern skall ieke neka er något», sade Deronda,
»Det gläder mig, att ni misstagit er en smula, liksom
jag gjort det», tilläde han, i det han småleende vände
sig till Mardokai. »Ni trodde, att gamla mrs Cohen inte
skulle kunna uthärda att se Mirah.»
»Jag underskattade hennes hjerta», sade Mardokai.
»Hon är i stånd att glädja sig åt, att en annans planta
blomstrar, ehuru hennes egen vissnat.»
»Ja, de äro hjertligt goda menniskor; det förefaller
mig, som om vi allesammans vore anhöriga», sade Mirah
med en liten anstrykning till gyckel i sitt småleende.
»Hur skulle ni känt er till mods, om denne Ezra
varit er bror?» sade Deronda. maliciöst, ty det förtröt ho-
nom litet, att hon genast blifvit så vänligt stämd mot
menniskor, som vållat honom så mycket bekymmer för
hennes skull.
Mirah såg ett ögonblick litet förundrad på honom
och sade sedan: »han är ingen dålig menniska — jag
tror aldrig han skulle svika någon.» Men då hon yttrat
dessa ord, rodnade hon djupt, kastade en skygg blick på
Mardokai, och började sysselsätta sig med något handarbete.
Hon tänkte på sin far, och detta var ett ämne, med hän-
seende till hvilket hennes bror och hon voro lika oroliga.
»Om han skulle komma hit och åter finna oss» var en
tanke, som midt på ljusa dagen gjorde gatan så mörk
för Mirah som en förtrollad skog, der hon i hvar vrå
fruktade att möta ett spöke.
Deronda förstod, hvad hon ofrivilligt antydt och
hvarför hon rodnat. Hur kunde han hafva svårt att för-
stå känslor, som nu tycktes ligga hans egna närmare än
någonsin? Hans mors bref tycktes ju innebära, att hans
sonliga förhållande skulle vara underkastadt vissa pinsamma
vilkor, ja, eget nog, detta bref, som fört hans mor när-
mare till honom såsom en lefvande verklighet, hade fört
henne längre bort från honom med hänseende till hans
barnsliga tillgifveuhet. Han hade alltid trånat efter sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
