Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
nes blick var genomborrande och hennes ansigte så rör-
ligt, att hon ett ögonblick derefter kunde se ut som cn
helt annan menniska. Ty till och med ännu medan hon
betraktade honom, var det ett minspel omkring pannan
och näsborrarne, som var liksom ett’tyst språk. Doronda
vågade ieko röra sig, enär han icke visste, på livad sätt
hon helst skulle vilja, att lian lade sina känslor i dagen,
men han märkte, att han skiftade färg liksom en flicka,
och förundrade sig dock öfver, att han icke var mer
rörd. Han hade i tankarne haft många idealiska möten
med sin mor, och de hade alla förefallit honom mer
verkliga än detta. Han kunde icke ens gissa, i hvad
språk hon skulle tala till honom. Plötsligt släppte hon
hans hand och lade båda sina händer på hans skuldra,
medan det gick cn ljusglimt af beundran öfver hennes
ansigte, som kom hvarje skarpt drag att försvinna och
tycktes gifva henne hennes ungdom tillbaka.
■ »Du är bra vacker!» sade hon med låg, melodisk
stämma, som hade en något utländsk, men dock behaglig
klang. »Jag var säker på, att du skulle se bra ut.»
Derpå kysste hon honom på båda kinderna, och han be-
svarade hennes kyssar. Men det var som en helsning
mellan kungliga personer.
Hon gjorde ett ögonblicks uppehåll, hvarunder de
markerade dragen återkommo i hennes ansigte, och sade
sedan i en kallare ton: »jag är din mor; men du kan
inte hysa någon kärlek till mig.»
»Jag har tänkt på dig mer än på någon annan va-
relse i verlden», sade Deronda, och hans röst darrade
nervöst.
»Jag är inte sådan, som du tänkt, att jag skulle
vara», sade modern bestämdt, i det hon tog bort hän-
derna från hans skuldror, åter lade armarne i kors öf-
ver bröstet och såg pä honom, som om hon velat upp-
fordra honom att betrakta henne. Han hade ofta i
fantasien för sig utmålat hennes ansigte såsom liknande
hans; han såg nu också en viss likhet, men ännu fler i
ögonen fallande olikheter. Det var något särdeles egot i
hennes utseende. Hvad var det, som ingaf hennes son
en så pinsam känsla af att det låg ett långt afstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
