Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sig i mig, och jag ville inte betungas med andras lif.
Du undrar väl på, hvad jag var. Jag var ingen prin-
sessa den tiden.» Hon reste sig plötsligt och stod fram-
för honom i samma ställning som förut. Deronda reste
sig likaledes genast, han förmådde knapt draga andan.
»Nej, jag var ingen prinsessa oeh förde ej det fadda
lif, jug uu för. Jag var cn stor sångerska, och jag spe-
lade lika väl som jag sjöng. Alla andra voro ömkliga i
jemförelse med mig. Man följde mig från det ena landet
till det andra. Jag lefde en myriad lif i ett enda lif.
Jag hade inte behof af något barn.»
Det låg ett lidelsefullt sjelfförsvar i hennes ton. Hon
tycktes framkasta de sista orden för att värja sig mot
en möjlig förebråelse af sin son, som måste stå och höra
på dem, fasthållande sin frack-krage, som om han hållit
sig uppe öfver vattnet vid den, och kännande sitt blod
i ett slags svallning, liknande den, som kunde framkallats
deraf, att han sett henne genomgå någon besynnerlig
ceremoni i en religion, som förlänade brottet helighetens
prägel. Hvad mer hade hon att säga honom? Hon fort-
for lika lidelsefullt, medan ett matt skimmer flög öfver
hans drag:
»Jag ville inte gifta mig, men jag tvangs dertill af
min far — det vill säga, jag kunde till slut icke motstå
min fars önskningar och befallningar, och dessutom var
det bästa sättet, hvarigenom jag kunde vinna någon fri-
het. Jag kunde beherska min man, men inte min far.
Jag hade rätt till att vara fri. Jag hade rätt att söka
befrielse från en träldom, som jag hatade.»
Hon satte sig åter, medan hennes ögon och slutna
läppar svagt rörde sig, alldeles som om hon ännu fort-
farit att tala. Deronda förblef stående, och efter ett par
ögonblicks förlopp blickade hon upp på honom med ett
mindre utmanande uttryck än förut, i det hon sade:
»Och den träldom, jag hatade, den ville jag bevara
dig för. Hvad bättre kunde den ömmaste mor liafva
gjort? Jag befriade dig från träldomen att vara född
jude.»
»Ar jag således en jude?» utbrast Deronda med en
energi i sin djupa stämma, som kom modern att rygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
