Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ett litet stycke tillbaka mot sina kuddar. »Var min far
en jude ocli är du en judinna?»
»Ja, din far var min kusin», sade modern ocli såg
på honom med ett förändradt uttryck, som om hon sett
något, som hon hade skäl att frukta för.
»Det gläder mig», sade Deronda häftigt, med lidel-
sens beslöjade stämma. Han kunde ieke på förhand
hafva tänkt sig, att han kunde komma att säga något,
som han förut aldrig antagit för möjligt. Han hade al-
drig drömt om, att han skulle komma att göra det af
instinktlig opposition mot sin mor. Han var upprörd
af en vrede, som ingen öfverläggning i början kunde
dämpa, en djup vrede mot denna mor, som mot sin vilja
bragt honom till verlden och med beradt mod gjort sig
främmande för honom, och nu — kanske mot sin vilja
__gaf sig tillkänna för honom. Denna sista misstanke
tycktes sprida någon klarhet öfver hennes ord.
Men modern var likaledes upptänd af vrede, ehuru
hennes vrede var af en annan natur och hon till följd
af sin svaga hclsa mindre var i stånd att lägga band på
sig. Hennes kropp skälfdé och hennes ögon sågo större
ut, då hon, bleknande af sinnesrörelse, häftigt sade:
»Ilvarför säger du, att du är glad ? Du är en engelsk
gentleman. Det har jag sörjt för.»
»Du’ vet inte, livad du sörjt för. Hur kunde du
välja nationalitet för mig?» sade Deronda, i det hau
nästan omedvetet åter kastade sig ned på sin länstol ocli
stödde armen mot stolsryggen, medan han vände bort
ögonen från modern.
Han var upptänd af en ofördragsamhet, som eljest
icke låg i hans natur. Men han bemödade sig nu på
det yttersta att blifva herre öfver sin sinnesrörelse ocli
hålla sig tyst. Det hade kommit på honom en ångest
för, att han i detta epokgörande ögonblick skulle kunna
säga något, som aldrig skulle kunna försonas. Det drog
om en liten stund, innan hans mor åter talade, och när
hon då talade, hade hennes fint moduleradc stämma blir
vit mera fast och bestämd.
»Jag valde för dig, hvad jag skulle valt för mig
sjelf. Hur kunde jag veta, att du skulle hafva i uig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
