- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
96

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96
barn. Det kände jag likväl inte. Jag var glad öfver
att bli dig qvitt. Men jag handlade till ditt bästa ocli
jag gaf dig din fars förmögenhet. Ser det kanske nu
ut, som om jag ville upphäfva allt hvad jag gjort? —
Välan, jag har mina skäl dertill. Jag känner mycket,
som jag inte kan förstå. En obotlig sjukdom har ut-
vecklat sig hos mig under loppet af ett år. Efter all
sannolikhet kommer jag inte att lefva ett år till. Jag
vill inte förneka någonting af livad jag gjort. Jag vill
inte låtsa en kärlek, som jag inte känner. Men skuggor
samla sig rundt omkring mig. De härröra från sjuk-
domen. Om jag oförrättat de döda, återstår mig blott
kort tid för att göra, hvad jag lemnat ogjordt.»
De mångfaldiga öfvergångar i tonen, hvarmed dessa
ord yttrades, voro så fulländade, som den yppersta skå-
despelerska kunde hafva gjort dem. Talet var verkligen
hvad man skulle kalla ett stycke naturlig skådespelarkonst.
Hos denna qvinna blef all känsla — i synnerhet när den
var tragisk så väl som verklig — genast ämne för med-
veten framställning; hvad hon upplefde, förvandlades ge-
nast till drama, och hennes sinnesrörelser gåfvo sig luft
på ett teatraliskt sätt. I mindre grad är detta ingenting
ovanligt, men hos prinsessan var det minspel, den ton
och de gester, hvarmed hon spelade sin roll, sällsynt full-
ändade. Man skulle haft orätt, om man sagt, att hon
till följd af denna sin dubbelnatur kände mindre; tvärt
om — hennes känslor voro till följd deraf så mycket
mer intensiva, i det hvarje sorg eller glädje var omgifven
af en djup atmosfer af denna öfverretning, eller detta
andliga rus, som på en gång lifvar och mattar. Men De-
ronda gjorde inga betraktelser af detta slag. Alla hans
tankar voro upptagna af meningen med hans mors tal;
hennes ton och hennes underbara ansigtsuttryck bidrogo
till hans sinnesrörelse, utan att han var medveten derom.
Hvad han innerligt önskade var, att hon ville meddela
honom så mycket som möjligt om den underliga själsstrid,
hvarunder, som det tycktes, han kommit till verlden; hvad
hans medlidsamma natur framför allt fäste sig vid, var
det lidande och den sjelfanklagelse, som gifvit sig luft >
hennes sista ord, och dessa förbjödo honom hvarje vidare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 13 10:55:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free