Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
fula synagogan ocli skrålet och sladdret och dc förskräck-
liga fastorna och de tröttsamma festerna och min fars
evinnerliga ordande om »vårt folk», som skrälde i mina
öron som ett meningslöst buller. Jag skulle i evighet
intressera mig för, hvad Israel hade varit, och jag in-
tresserade mig inte det minsta derför. Jag intresserade
mig för den stora, vida verlden och för allt, hvad jag
kunde uträtta i den. Denna evigt omtuggade predikan:
’så skall du vara — så får du inte vara’, började bli
mig allt mer olidlig, allt efter som jag växte upp. Jag
längtade efter att lefva fritt och oberoende, att kunna
göra hvad alla andra gjorde och att bekymmerslöst följa
med verldens stora ström. Du gläder dig åt att vara född
jude» — vid dessa ord blef hennes röst skärande och
bitter; — »det säger du. Det är, för det du inte upp-
fostrats som jude. Denna afspärrning från den öfriga verl-
den är dig kär, derför att jag bevarat dig för den.»
»Då du beslöt detta, var det ju din mening, att jag
aldrig skulle lära känna min härkomst?» sade Deronda häf-
tigt. »I det hänseendet åtminstone har du förändrat tankar.»
»Ja, det var min afsigt och jag stod fast vid den.
Och det kan heller inte med rätta sägas, att jag förän-
drat tankar. Förhållandena ha mot min vilja förändrat
sig. Jag är ännu alltjemt samma Leonora» — hon pe-
kade med fingret på sitt bröst — »här inom mig finnes
det samma åtrå, samma vilja, samma öfvertygelser, mm»
— hon sträckte ut armarna, lyfte upp händerna, gjorde
ett uppehåll, i det hon med bittert uttryck pressade ihop
läpparne, och fortfor sedan hastigt och med dof stämma
— »tilldragelser komma öfver oss som en ond trolldom,
och tankar, känslor, syner i mörkret äro tilldragelser —
icke så? Jag gör icke gerna, hvad jag gör. Man gör en-
dast gerna hvad man tycker om. Jag böjer mig för en
tyrannisk makt» — hon gjorde åter samma åtbörd som
förut — »jag är nödsakad att vissna bort, att känna plå-
gor, att undergå en långsam död. Tror du kanske, att jag
tycker om det? Nåväl, på samma sätt har jag nödgats
lyda min döda far. Jag har nödgats säga dig, att du är
en jude, och öfverlemna åt dig, hvad han befalt mig öf-
verlemna åt dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
