Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö9
»Jag besvär dig att säga mig, hvad som, den tiden
du var nng, förmådde dig att handla så, som du gjorde»,
sade Deronda, som genom denna hänsyftning på det för-
flutna sökte komma ifrån den hjertslitande känsla, som
medlidandet med hennes djupa smärta ocji trots fram-
kallat hos honom. »Så vidt jag kan finna, satte sig min
morfar emot din böjelse att blifva konstnär. Ehuru min
erfarenhet gått i alldeles motsatt riktning, kan jag mycket
väl föreställa mig, hur pinsam denna strid måste varit
för dig. Jag kan föreställa mig, hur tungt det måste ha
varit för dig att afstå från din föresats.»
»Nej», sade prinsessan, i det hon skakade på huf-
vudet och med ett uttryck af djup öfvertygelse lade ar-
marne i kors öfver bröstet, »du är inte en qvinna. Du
kan försöka det — men du kan aldrig föreställa dig,
livad det vill säga att ha en mans kraft och snillegåf-
vor och dock lida under träldomen att vara en qvinna.
Du kan aldrig tänka dig, hvad det vill säga att ha
sig ett mönster förelagdt: •—sådan är den judiska qvinnan ;
sådan måste du vara; detta är, hvad som fordras af dig;
en qvinnas lijerta måste vara så stort och ej större; eljest
måste det sammanpressas liksom kinesiskornas fotter; hen-
nes lycka skall tillagas liksom kakor efter ett bestämdt
recept. — Detta var hvad min far ville ha. Han ön-
skade, att jag varit en son, och betraktade mig endast
som ett tarfligt surrogat för en sådan. Hans hjerta hängde
fast vid judendomen. Han afskydde tanken, att judiska
qvinnor af den kristna verlden skulle betraktas som ett
slags handelsvara, hvaraf man kunde göra sångerskor och
skådespelerskor. Som om vi inte derigenom vore så mycket
mer afundsvärda! Detta öppnar dock en utsigt att und-
komma träldomen.»
»Var min morfar en lärd man?» frågade Deronda,
som gerna ville veta alla enskildheter och var rädd för,
att hans mor skulle förbigå dem.
Hon upplyfte otåligt handen och svarade:
»Ja, det var han visst — han var en skicklig läkare
—- och han var också en god menniska; jag nekar inte
till, att han var god. Han var en man, som man skulle
beundra i en teaterpjes — högsint, med en jernvilja —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
