Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
mig till att glädjas öfver, att jag är en jude», sade Deronda,
hvars oppositionsanda åter vaknade. »Det skulle alltid
varit bättre, om jag fått veta sanningen. Jag har alltid
grämt mig öfver den hemlighet, som hviladc öfver min
börd oeh som gaf mig skäl att misstänka, att det fans
en fläck på den. Att ha judiska föräldrar är ingen skarn,
men det är en skam att icke vilja erkänna det.»
»Du säger, att det är en skarn för mig, att jag för-
hemligade din härkomst», sade modern, hvars vrede ånyo
uppblossade.’ »Nej, ingen skam vidlåder mig, oeh jag har
ingen orsak att blygas. Jag afskuddade mig de judiska
trasor och den judiska rotvälska, som komma menniskor
att knuffa till hvarandra, då de se oss, alldeles som om
vi voro tatuerade under kläderna, fastän våra ansigten äro
lika släta som deras. Jag befriade dig från det smuts-
kastande förakt som förföljer den judiska afsöndringen.
Jag blyges ej, för det jag gjort det. Det var till ditt
eget bästa.»
»Hvarför har du då nu röjt hemligheten? Hvarför
har du nu låtit kalla hit mig för att berätta mig! att jag
är en jude?» sade Deronda méd en oppositionsanda, som
var nästan bitter i sin skärpa. Det såg ut, som om hen-
nes ord framkallat den för hans folkstam karakteristiska
styfsinthet,. som slumrade i hans själ.
»Hvarför? — Ja, hvarför?» sade prinsessan, i det
hon hastigt reste sig och gick fram till andra ändan af
rummet, hvarefter hon vände sig om och långsamt när-
made sig honom, medan han också reste sig. Derpå be-
gynte hon åter att tala i en mera beslöjad ton. »Jag
kan inte förklara det; jag kan endast säga hur det för-
håller sig. Jag älskar inte min fars religion nu, mer än
jag gjorde då. Innan jag gifte mig för andra gången, lät
jag döpa mig, för att sålunda bli lik det folk, jag lefde
ibland. Jag var berättigad att göra det, jag behöfde inte
som ett oskäligt djur följa med min hjord. Jag har inte
ångrat det; jag vill inte säga, att jag har ångrat det.
Och dock» — hon hade nu kommit helt nära intill sin
son och gjorde ett uppehåll; derpå drog hon sig åter litet
tillbaka och stod stilla, liksom hon föresatt sig att icke
helt och hållet gifva vika för en stark inre drift; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
