Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
allt efter som hon talade, öfverväldigades hon af den ån-
gest, som upprörde henne, och hennes stämma blef allt
mera dämpad. »Det är sjukdom — jag tviflar inte på
att det är den tilltagande sjukdomen — mina själskrafter
ha försvagats; det begynte för öfver ett år sedan. Du
ser hur grått mitt hår är, hur aftärdt mitt ansigté; allt
har kommit helt plötsligt. Stundom lider jag grymma
marter — efter all sannolikhet lär jag få en svår natt.
Då förefaller det mig, som om allt det lif jag valt, alla
mina tankar, all vilja öfvergåfve mig och lenjnade mig
ensam, bland spridda minnen, som jag ej kan komma ifrån;
min smärta qvarhåller mig bland dem. Min barndom —
min ungdom — min bröllopsdag — min fars dödsdag —
det är allt hvad jag mins; ingen ting synes mig ha
händt sedan dess. Då kommer ångest och bäfvan öfver
mig; hvad vet jag om lifvet eller döden? Hvad min far
kallade »det rätta» är kanske en makt, som lägger sin hand
på mig — som nu griper mig. Välan, jag skall uppfylla
lians önskan. Jag kan inte inträda i evighetens mörker
utan att uppfylla hans önskan. Jag har undandolt hvad
som var hans. Det var en gång min afsigt att bränna
upp det. Jag tackar Gud för, att jag inte gjort det.»
Hon kastade sig åter, synbart utmattad,, tillbaka på
dynorna. För djupt upprörd af hennes lidande, för att
andra känslor skulle kunnat inverka på honom, närmade
Deronda sig henne och sade bönfallande:
»Vill du inte skona dig i afton? Låt oss lemna det
öfriga till i morgon.»
»Nej», sade hon beslutsamt. »Jag vill bekänna allt,
nu, då jag begynt dermed. ,När jag mår bra, försvinner
allt detta igen, och hela mitt forna jag kommer då till-
haka; men jag vet mycket väl, att det åter skall försvinna
och att det andra skall komma — de stackars ensamma,
öfvergifna återstoderna af ett jag, som ej förmår motstå
något. Det låg i min natur att göra motstånd och säga:
’jag har rätt att göra motstånd.’ Det säger jag ännu,
när jag har några krafter qvar. Du har hört mig säga
det, och jag tar inte mina ord tillbaka. Men när mina
krafter försvinna, då tränger sig en annan rätt på mig
liksom ett svärd i en skoningslös hand, och till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
