Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att öfverlemna åt vår äldsta son. Jag visste livad som
var i skrinet — saker, som man tutat mig i öronen, allt
sedan mitt förstånd vaknat — saker, som man påtvungit
mig, på det jag måtte känna dem som en mur omkring
mitt lif — detta lif, som växte upp som ett stort ocli
väldigt träd. En gång, efter min mans död, stod jag i
begrepp att bränna upp skrinet. Men det skulle varit
svårt att få det att brinna, och att bränna ett skrin med
dokument måste dessutom anses för en vanhedrande ger-
ning. Jag har aldrig begått någon vanhedrande gerning
— undantagandes hvad judar skulle benämna så. Jag
hade bevarat skrinet och jag gaf det åt Joseph Kalonymos.
Han gick bedröfvad sin väg och då han tog afsked, sade
han: ’i fall du gifter dig igen, och en dottersson ånyo
födes åt den hädangångne, skall jag öfverlemna skrinet
ät honom.’ Jag höjde tyst på hufvudet. Jag tänkte inte
på att gifta om mig, lika litet, som jag tänkte på att
bli den af sjukdom förhärjade qvinna, jag nu är.»
Hon upphörde att tala, och hennes hufvud sjönk
tillbaka, medan hon med uttryckslös blick stirrade rakt
framför sig. Hennes tankar genomvandrade det förflutna,
och då hon åter begynte att tala, hade hennes röst för-
lorat sin skärpa och hon sade i en beslöjad, sorgsen ton:
»Men för några månader sedan såg denne Kalonymos
dig i synagogan i Frankfurt. Han såg dig sedan inträda
i hotellet, och han gick in dit och frågade efter ditt namn.
Det var ingen annan i verlden, som detta namn kunnat
föranleda att tänka på mig.»
»Det är således inte mitt verkliga namn?» sade De-
ronda, på livilken äfven denna ringa del af den hemlig-
hetsfullhet, hvarmed hans lif varit omgifvet, gjorde ett
obehagligt intryck.
»Åh, det är lika verkligt som något annat», svarade
modern i en likgiltig ton. »Judarne ha ideligen plägat
byta om namn, min fars familj hade behållit namnet
Charisi. Då jag uppträdde som sångerska omstöpte vi
det till Alcharisi. Men det hade varit en gren af famil-
jen, som min far förlorat ur sigte och som kallade sig
Deronda, och då jag skulle ha ett namn åt dig, och sir
Hugo sade: ’låt det bli ett utländskt namn’, så kom jag
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
