Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
saktmodigt drar undan do små händerna och håller fast
dem, blifva Jakobs ansigtsdrag ytterst lifliga, alldeles som
om han genomvandrade ett menageri och försökte efter-
härma alla djuren, det ena efter det andra, men lyckades
bäst med ugglan och peccarin. Mig behandlar han med
den mest otvungna förtrolighet och tycks i allmänhet
betrakta mig som ett slags kristen klädståndsmöbel, som
nog kommer att falla i pris, i det han yttrar sina tankar
om mina brister med en uppriktighet, som synes häntyda
på, att han framdeles tänker köpa mig. Det är emeller-
tid vackert att se den förändring, som föregår med honom,
när Mirah tillfälligtvis kommer in. Då förvandlas han
plötsligt till barn — eljest förefaller det en, som för-
hölle det sig med’hans. ålder som med israeliternas kläder
i öknen, hvilka voro omkring fyratio år gamla, men dock
sågo ut som om de varit nyss tillverkade. — När lian
är tillsammans med Mirah, påminner han mig om de
hundar, som uppfostrats af fruntimmer och endast kunna
uppfostras af dem. Hunden håller likväl också af Mar-
dokai och har med sig konfekt, som han delar med Mar-
dokai; han proppar då sin egen mun så full, att den är
nära att sprängas, medan han ger akt på, hur Mardokai
reder sig med ett mindre förråd. Att döma efter denne
möderne, sexårige Jakob, förundrar det mig blott, att
hans folkstam inte länge sedan stoppat oss alla i fickan
i form af aktier och obligationer, motsvarande ett så och
sä stort slafkapital.
»Det fins emellertid en judinna, hvars slaf jag icke
skulle ha något emot att vara. Jag skulle önska, att
jag misstoge mig, men det förefaller mig, som om Mirah
blifvit litet mer sorgsen och som hon alltjemt bemödade
sig att dölja det. Det är likväl ganska naturligt, efter-
som hon måste se på, hur denne bror, som hon tillber
sa, att jag kunde önska mig i hans ställe, dag för dag
går sin upplösning till mötes.
»För öfrigt äro vi nu litet gladlyntare än förr. Kex
Gascoigne — du torde erinra dig ett hufvud, som du be-
undrade bland mina skizzer, en ung man, med en vacker
öfverläpp, som sitter och läser i en juridisk bok — bebor
nu i London ett par rum icke långt från oss, och på de
Daniel Deronda. IIL 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
