Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
annan än en jude sitt ja. Det fins verkligen några få
sådana», tilläde hon i en försmädlig ton.
Deronda hade denna obenägenhet ätt svara, som vi
alla känt, da vi talat med dem, som äro alltför säkra på
sina egna tolkningar för att låta sig upplysas af något,
vi kunna saga. Men dessutom var den omedelbart före-
liggande frågan en sådan, som han fann motbjudande såväl
att förneka som bejaka. Han förblef tyst, och hon sade då •
»Du älskar henne, som din far älskade mig, och
hon leder dig, som jag lédde honom.»
Dessa ord berörde Derondas sonliga inbillningskraft
och en viss ömhet i hans blick uppfattades af modern
som ett medgifvande. Hon fortfor mod stigande häftig-
het: »men jag ledde honom i motsatt riktning. Och nu
får din morfar sin hämd.»
»Moder», sade Deronda högtidligt, »låt oss inte tänka
på det sättet. Jag medger, att åtskilligt godt kan här-
flyta af den uppfostran, du valt för mig. Jag vill hellre
tänka derpå med tacksamhet, än bära agg öfver den oför-
rätt, som samtidigt blifvit begången mot mig. Jag tror
det skulle varit rätt, att jag uppfostrats med kännedom
om, att jag var jude, men det måste alltid liafva varit
en god sak för mig, att jag fått så fullständiga kunskaper
oeli^en så vidsträckt synkrets som möjligt. Och nu, då
du atergifvit mig mitt arf — händelsernas gång har bragt
det derhän, att denna återställelse blifvit fullständigare
än du skulle kunnat göra den — oeh då du sålunda be-
varats för att beröfva mitt folk min tjenst och mig en
pligt — kan du nu inte förmå dig till att med hela din
själ godkänna mitt uppfattningssätt?»
Deronda gjorde ett uppehåll, och modern såg lyss-
nande på honom, som om tonfallet af hans röst smekt
hennes öra, men hon skakade dock långsamt på hufvudet.
fan begynte ånyo i en ännu mer beveklig ton:
»Du sade mig, att du sökte, hvad du ansåg bäst
ör mig; öppna då också ditt hjerta till ömhet och kärlek
inot min morfar, hvilken också sökte, livad han ansåg
bäst för dig.»
»Nej, inte för mig», sade hon, i det hon ännu mer
Jestämdt skakade på hufvudet och lade armarna i kors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
