Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver bröstet. »Jag säger dig, att han aldrig tänkte, på
sin dotter annat än som ett verktyg. Derför att jag hade
önskningar, som icke läto förena sig med hans afsigter,
skulle jag iklädas tvångtröja och marteras. Om detta är
den rätta lagen för verlden, så vill jag inte säga att jag
älskar den. Om det, jag gjort, var orätt — om det är
Gud, som fordrar af mig, att jag skall utlemna hvad jag
undanhållit, och som straffar mig, för det jag bedrog
min far och icke rent ut sade honom, att jag aldrig
skulle verkställa det värf, han pålagt mig — nåväl —
så har jag ju nu sagt dig allt. Jag har gjort hvad jag
kunnat. Och du går ju in derpå. Detta är nog. Jag
har, när allt kommer omkring, varit det verktyg, min
far önskat sig. — ’Jag önskar mig en dotterson, som
skall liafva ett äkta judiskt hjerta. Hvar jude bordo
uppfostra sin familj så, som om han hoppades, att en
befriare kunde uppstå ur den!’
Då prinsessan yttrade dessa sista ord, knep hon ihop
ögonen, vagsade upp och ned med hufvudot, och talade
långsamt och med en egendomlig bröststämma, som om
hon ofrivilligt anförde en annans ord.
»Yar detta min morfars ord?» frågade Deronda.
»Ja, och du skall finna dem uppskrifna. Jag ville
korsa hans planer», sade prinsessan med ett plötsligt ut-
brott af don lidelsefulla häftighet, hon ådagalagt vid deras
första samtal. Derpå tilläde hon mera långsamt: »Du
vill att jag skall älska, hvad jag hatat, allt sedan jag var
så stor» — hon höll venstra handen en aln från golfvet
— »men det kan aldrig ske. Hvad gör det också till
saken? Hans ok skulle ha legat öfver mig, antingen jag
älskat det eller ieke. Du är den dotterson, han önskade
sig. Du talar som män pläga — som om du vore i be-
sittning af någon öfverlägscn visdom. Hvad skall allt
detta tjena till?»
Hennes ton var skarp och försmädlig. Upprörd som
han var och under inflytelse af ögonblickets högtidliga
stämning måste Deronda göra våld på sig för. att icke
glömma deras slägtskapsförhållande och för att icke hans
ord skulle blifva obarmliertiga. Han begynte i en djup,
bedjande ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
