Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
»Moder, säg inte, att jag inbillar mig, att jag eger
någon visdom. Vi omgifvas på alla sidor af svårigheter,
ocli jag ser ingen annan utväg att komma till klarhet än
att vara sannfärdig — att inte dölja sakförhållanden, som
kunna — ja, som böra medföra en förpligtelse och som
derför böra vara den enda ledtråd vi följa. Det är intet
under, att sådana fakta dook till slut komma i dagen, om
vi än aldrig så mycket bemöda oss att dölja dem. Hvad
flero slägtled förberedt, har all utsigt att segra öfver en
sträfvan, som går ut på att lämpa allt efter sitt egot
sjelfviska godtycke. Din vilja var stark, men det värf,
som du mottog af min morfar och inte uppfylde — det,
som du kallar hans ok ■— är ett uttryck för någonting
starkare,. med mer djupgående, mer utgrenade rötter, som
hafva sitt fäste i grundvalarne af det, som är heligt för
alla menniskor. Du försköt mig — du stöter mig ännu
ifrån dig — såsom son» •— en förtrytelse, som han icke
helt och hållet förmådde undertrycka, röjde sig i Derondas
stämma — »men detta starkare något har kommit mig
att blifva just den dotterson, som du också så gerna har
velat tillintetgöra.»
»Du tillrättavisar mig! Nåväl, jag erkänner, att jag
är den förlorande parten. Och du vredgas på mig, för
det jag förskjuter dig. Hvad annat kundo du göra för
mig än att uttrötta ditt tålamod? Din mor är en qvinna,
hvars krafter äro brutna. Min känsla af lifvet är icke
stort mer än en känsla af det förflutna — utom när
plågan kommer på mig. Du förebrår mig, att jag skildes
från dig. Den tiden hade jag glädje nog utan dig. Nu
har du kommit tillbaka, och jag kan inte hafva någon
glädje af dig. Har du i dig judens böjelse att uttala
förbannelser? Är du inte i stånd att förlåta mig? Vill
du glädja dig åt tanken att jag straffas, för det jag inte
varit en judisk mor för dig?»
»Hur kan du fråga mig något sådant?» sade De-
ronda i en smärtsamt förebrående ton. »Har jag inte
innerligt bedt dig om, att jag åtminstone nu måtte få
vara din son ? Hvad jag beklagar mig öfver, är, att du
förklarat mig ur stånd att trösta dig. Jag skulle vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
