Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet oeh slog an på hennes fantasi. Viidret var
vackert och de seglade längs med kusten i sydlig rikt-
ning, der till och med den af regn fårade och af hetta
remnade lerjorden är lik en ädelsten med purpurskuggor
och der man kan flyta mellan den blå himmeln och det
blå hafvet och med öppna ögon drömma om, att det
icke mer finnes någon sorg på jorden. Men hvad kan
Stilla denna hjertats hunger, som gör ögat otillgängligt
för allt intryck af skönhet och förvandlar maklig ro till
tryckande ångest? Medan Gwcndolcn — tronande på
sina dynor och skådande hafvets och himmelns härlig-
het, som, sä atB säga, utbredde sig omkring henne med
oäudlig kärlek — hoppades, att Grandcourt under sin
gång upp och ned för däcket icke skulle stanna i hen-
nes närhet, icke skulle se på henne eller tilltala henne,
lyssnade mången qvinna under en molndiger himmel,
ehuru hon vid tillagningen af sin middag var nödsakad att
taga i betraktande priset på ägg, efter de steg, som klingade
i hennes öron som en ljuf musik; och månget par, som
satt lutadt kind mot kind öfver ett stycke arbete, som ut-
förts af den ene oeh var en glädje för den andre, öfver-
räknade sina förtjenster, som skulle göra dem rika nog för
att tillbringa en helgdag bland tornbuskar och ljung.
Hade Grandcourt den ringaste föreställning om,
hvad som föregick i hans hustrus själ? Han insåg nog, att
hon icke älskade honom; men var det också nödvändigt?
Hon var i hans våld, och han var icke, såsom somliga
lefnadsglada personer, van vid att smickra sig med den
tanken, att han var allmänt afhållen och detta med rätta.
Men hvad han alldeles icke hade någon aning om, var,
att hon kunde hafva någon särskild vedervilja för honom
personligen. Hur kunde hon det? Han sjelf visste myc-
ket väl — ingen kunde veta det bättre — hvad det
ville säga att hysa personlig vedervilja för folk: hans
själ var rikt utrustad med cn känsla af, hvilka »kreatur»
hans medmenniskor, såväl män som qvinnor, voro, hvilka
oförskämda förtroligheter de tilläto sig, hvilka tillgjorda
miner de kunde taga på sig, hvilket afskyvärdt Sätt de
hade att vifta med näsdukar, hur smaklöst de kunde
kläda sig, hvilka gemena parfymer de kunde begagna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
