Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
att Gwendolen icbc blott, medan bon var i London, skyn-
dat att underrätta Peronda om den tillämnadé lustseg-
lingen, utan oek sändt lionom ett bref med posten från
Marseille eller Barcelona och i detta bref rådt honom att
i tid resa till Genua för att möjligen träffa henne der
eller få ett bref, som underrättade honom om, att någon
annan bestämmelse blifvit vidtagen, hvilket allt hos bonne
förutsatte en underbar förmåga att förutse det tillkom-
mande och hos Deronda en fågels förmåga att flyga om-
kring och slå sig ned på första bästa ställe. Emellertid
var han der, och ehuru Grandcourt icke ville göra sig
till ett åtlöje genom förutsättningar, som andra kunde
finna orimliga, var han, detta oaktadt, icke böjd för att
fullständigt medgifva, att Derondas närvaro, hvad Gwen-
dolen beträffade, var en ren tillfällighet. Det var ett
högst förargligt sakförhållande, det var nog, och utan tvifvel
gladde det henne hjertligt. En man som är vid dåligt lynne,
väntar icke på några bevis, innan han om alla ting, lef-
vande och liflösa, gör sig den föreställningen, att dc sam-
mansvurit sig mot honom, utan piskar genast i ilskan sin
häst och sparkar sin hund. Det föreföll Grandcourt, som
om Gwendolen och Deronda sammansvurit sig mot honom,
och här stod slumpen i förbund med dem. Hvad han
ansåg för en afgjord sak — och deri misstog han sig
icke — var, att Gwendolen nu räknade på ett samtal
med Deronda, så snart hennes man vändt ryggen till.
Medan han satt och drack sitt kaffe i en vrå, hvar-
ifrån han beqvämt kunde gifva akt på henne, lade han
märke till någonting hos henne, som han bestämdt ansåg
härröra från någon hemlig glädje •— en viss lätthet i
hennes rörelser och hennes tal, ett egendomligt uttryck i
hennes ögon, hvad helst det än var hon såg på. Hennes
sorger hade ingalunda skadat hennes skönhet. Mrs Grand-
court var vackrare än Gwendolen Harleth; de erfaren-
heter, hvarigenom hennes själslif blifvit riktadt, hade ökat
det behagfulla i hennes väsen, gjort hennes drag mera
uttrycksfulla, gifvit hennes ansigtsmuskler en större lif-
lighet och framkallat nya ställningar, både när hon var i
rörelse och när hon var i hvila; öfver hela hennes väsen
låg detta obeskrifliga något, som ofta gör en qvinna mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
