Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
intressant efter äktenskapet än före det samma, mindre
säker på att allt förhåller sig så, som hon tror, ochdock
mindre skygg - som,kort sagdt, gör henne till ettmera
fullständigt menskligt väsen.
Denna morgon tycktes resans välgörande verkningar
plötsligt uppenbara sig i en ny spänstighet i hela hennes
person. Då hon steg upp från bordet oeh, såsom hon
plägade, lade sina bådamed juvelringar rikt prydda hän
der omkring halsen, hade hon icke nog förställningsför-
måga för att dölja detta slags glada förväntan, som gör
att man finner det närvarande ögonblicket drägligare än
vanligt, alldeles såsom en man, hvilken har för afsigt att
gå ut, finner det lättare att vara älskvärd mot sin familj
en fjerdedels timme innan han verkställer sitt beslut. Det
är icke omöjligt, att en gräfsvinshuna kan lägga märko
till sådana älskvärda tecken och förstå deras mening __
begripa hvarför hans herre står på ett egendomligt0 sätt
talar ifrigt och till och med har en egendomlig glans i
sina ögon, och att till följd deraf gräfsvinshunden, vid
minsta rörelse af hans herre mot dörren, genast rusar upp
för att följa med. Och på hundars vis gaf Grand-
court akt på denna förväntansfulla stämning hos Gwen-
dolen och tolkade den med denna trångbröstade riktighet,
som förbiser en hel verld af känslor, hvilka den icke kan
fatta.
»Hrn — var så god och ring och bed Gibbs be-
ställa middag åt oss till klockan tre», sade Grandcourt, i
det han steg upp, tog en cigarr ur fodralet och sträckte
ut handen efter hatten, som låg i närheten. »Jag ämnar
skicka ut Angus för att söka få tag i någon segelbåt, som
vi kunna bege oss ut i, en som jag kan sköta sjelf, me-
Jan du sitter vid rodret. Det är något särdeles behagligt
på sådana vackra aftnar som denna — det minst tråkiga
man kan taga sig för!»
Det gick en kall rysning öfver Gwendolen, det var
icke blott den grymma missräkningen — det var också
on ögonblickliga öfvertygelsen, att hennes man beslutit
taga. henne med, derför att han icke ville lemna henne
ur sigte, och sannolikt var denna ensamhet med henne i
cu båt dubbelt så tilldragande för honom, derför att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
