- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
141

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141
att beklaga dig öfver?» sade Grandcourt, i det han
blickade henne in i ögonen och talade i sin djupaste strup-
ton. »Är det, för det att jag stannar hemma, när du
gör det?»
Hon kunde icke svara. Den sanning, som kunde
lända till någon ursäkt för hennes vrede, kunde hon icke
komma fram med. Under den strid, som förtviflan och
förödmjukelse kämpade, begynte hon att snyfta, och tå-
rarne runno ned för hennes kinder — ett slags sinnes-
rörelse, som hon aldrig förr visat i sin mans närvaro.
»Jag hoppas, att detta skall ha sin nytta», sade
Grandcourt efter ett ögonblicks tystnad. »Men det är
fördömdt obehagligt, det är visst och sant. Det vete f— n,
hvad för en tillfredsställelse qvinnor kunna finna i sådana
uppträden. Du inbillar dig naturligtvis, att du kan vinna
något dermed. Jag deremot inser inte, att det kan ha
något annat resultat’, än att vi måste sitta inspärrade här,
då vi kunde göra en angenäm tur ut på sjön.»
»Så låt oss bege oss af», sade Gwendolen häftigt. »Vi
komma kanske att drunkna.» IJon begynte åter att
snyfta.
Detta ovanliga beteende, som ögonskenligen stod i
något Slags samband med Deronda, styrkte de slutsatser,
hvartill Grandcourt förut kommit. lian drog sin stol tätt
intill hennes och sade med dämpad stämma:
»Var nu stilla och var god och hör på, hvad jag har
att säga dig.»
Hans omedelbara närhet tycktes hafva en magisk
verkan. Gwendolen spratt till och upphörde att snyfta.
Hon höll ögonen nedslagna och knäppte hårdt ihop hän-
derna.
»Låt oss förstå hvarandra rätt», fortfor Grandcourt i
samma ton. »Jag vet mycket väl, hvad den här dårska-
pen betyder. Men om ,du tror, att jag ämnar låta göra
mig till ett åtlöje, så låt den tanken fara. Hvad väntar
du dig af framtiden, i fall du inte kan uppföra dig så,
som det tillkommer min hustru? Skam och vanära kunna
bli din lott, om du har lust dertill, men något annat kan
du inte vinna, och livad Deronda beträffar, är det full-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 01:36:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free