Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
hon skickade efter honom pä morgonen. Möjligheten att
det kunde föregå en förändring med henne, faran för att
en feber kunde tillstöta, och misstanken om, att någon-
ting i den nyss inträffade katastrofen kunde ha en verkan
som kunde förråda sig i exalterade ord — allt detta
uppfylde det oaktadt hans sinne med mörka aningar.
Han sade hennes kammarjungfru, att han genast skulle
komma, så snart han finge bud att några oroande symp-
tomer inträdt, och han lät alla vederbörande veta, att
lian satt sig i förbindelse med hennes anhöriga i England
och emellertid ansåg sig förpligtad att taga hand om
henne — en ställning, som han så mycket lättare kunde
intaga, som G-randcourts kammartjenare, den enda af det
gamla tjenstfolket, som följt med på resan, mycket väl
visste, hvem han var.
Men då Deronda ändtligen insomnade efter dagens
underbart vexlando sinnesrörelser, stördes han blott af
morgondrömmarne, som kommo som en intrasslad väfnad
af gårdagens tilldragelser och till slut väckte honom med
en bild, skapad af hans uppskrämda’ fantasi.
Det var likväl morgon, och man hade ickc skickat
efter honom — ett lyckligt förebud, som uppmuntrade
honom, medan han gjorde sin toilett och undrade på,
om det var för tidigt för att skicka och höra efter henne.
Litet senare fick han veta, att hon legat vaken större
dolen af natten, men varit temligen lugn, och att hon
till slut insomnat. Han förundrade sig öfver den själs-
styrka, som fans hos denna qvinna, hvilken eljest var så
lättskrämd, ty han var fullt och fast öfvertygad, att hon
till och med nu, då hennes kroppskrafter fått en så svår
stöt, beherskade sig för att icke förråda sitt sinnestillstånd.
Eör sin egen del trodde han, att hans känslor blifvit för-
slöade genom hvad han genomgått under mötet med sin
mor; det föreföll honom nu, som om han endast handlat,
som han gjort, för att uppfylla en pligt, medan hans
varmare deltagande ännu slumrade.
Emellertid sörjde han för att af de fiskare, som räddat
Gwendolen, anskaffa en fullständig, lagligen bevittnad be-
rättelse. Det kom icke många närmare upplysningar i
dagen. Den båt, hvari Grandeourt begifvit sig ut, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
