Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 50
nian funnit drifvande mod löst segel och bogserat in den
i hamnen. Fiskarena ansågo det för sannolikt, att han,
då han höll på att vända, slungats öfver bord af det
fladdrande seglet, och att han icke kunnat simma, mon
ehuru de voro i närheten, hade deras uppmärksamhet
först väckts genom ett rop, som tycktes komma frän en
man, som var i nöd, och medan de i hast rodde till
stället, hörde de ett skrik af en qvinna och sågo lionne
hoppa i sjön.
Då Deronda åter inträdde i hotellet, sade man honom,
att Gwendolen uppstigit och önskade att få tala mod honom.
Han infördes i ett rum, der dagern var dämpad genom
jalusier och gardiner, och der hon satt insvept i en livit
schal och med orolig väntan blickade mot dörren. Men
hennes långa hår var omsorgsfullt uppfäst, och örhängena
med dc små blå stjernorna sutto ännu qvar i hennes
öron. Då hon instinktlikt reste sig i sin fulla höjd, in-
svept i sin hvita schal och med icke mindre hvita kinder
och hals, med en mörk ring under ögonen, halföppna
läppar och uttrycket af en anklagad, som icke vet sig
något råd, såg hon ut som en fridlös vålnad af den
G wendolen Harleth, hvilken Deronda sett med hoppressade
läppar och stolt sjelfbeherskning vända sig bort från spel-
bordet, der hon förlorat sina pengar. Det skar honom
i hjertat, då han såg denna syn, och verkningarna af
deras förra förhållanden började åter göra sig gällande
hos honom.
»För all del, sätt er igen — stå inte», sade Deronda,
i det han gick fram till henne, och hon lydde och sjönk
åter tillbaka i sin stol.
»Vill ni inte sätta er nära intill mig?» sade hon.
»Jag skulle helst vilja tala helt sakta.»
Hon satt i en’ stor länstol, och han drog en liten
stol tätt intill henne. Djupt upprörd, vände hon sitt
bleka ansigte till hans, som var helt nära hennes, och
sade med så låg röst, att den nätt och jemnt var hör-
bar: »ni vet ju, att jag är en brottslig qvinna?»
Deronda bleknade sjelf, då han svarade: »jag vet
ingenting.» Han vågade ej säga något mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
