Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
»Han är död.» Hon yttrade detta i samma låga,
men bestämda ton.
»Ja», sade Deronda, hvars tunga förlamades af be-
dröfvelse ocli spänd förväntan.
»Hans aDsigte kommer aldrig mer att visa sig öfver
vattenytan», sade Glwendolen i en ieke högljuddare, men
mer upprörd ton, medan hon knöt båda händerna.
»Nej.»
»Inte för någon annan — endast för mig — ansigtet
af ett lik — det kommer att evigt stå för mina ögon.»
Det låg en djup förtviflan i hennes röst, då hon
uttalade dessa sista ord, medan hon såg bort från De-
ronda mot någonting ett stycke från henne på golfvct.
Såg hon hela tilldragelsen — sina egna handlingar in-
beräknade — genom öfverretningens och förskräckelsens
allt öfverdrifvande förstoringsglas? Befann hon sig i ett
tillstånd af yrsel, under hvilket hon trodde, att hon hade
något att dölja, något att behålla för sig sjelf? Sådana
tankar framskymtade för Deronda såsom ett slags hopp.
Men man kan tänka sig, hvilka inre strider upprörde
hans sinne och gjorde det omöjligt för honom att få fram
ett ord. Hon var böjd för en bekännelse, och] han var
rädd för att höra hennes bekännelse. Mot sin bättre vilja
ryggade han tillbaka för det åliggande, som påbördades
honom; han önskade, att hon måtte begrafva sin hemlig-
het i sin egen barm, men förebrådde sig doek denna
önskan som en feghet. Han var icke någon prest. Han
fruktade den börda, han skulle hafva att bära, då denna
qvinDa utgöt sitt hjerta för honom och anropade honom
om hjelp. Men hon började återigen att tala hastigt och
ifrigt, i det hon såg på honom.
»Ni säger ju inte, att jag bör meddela verlden allt?
Ni säger ju inte, att jag måste finna mig i att af verl-
den anses för en föraktlig varelse? Jag skulle inte kunna
göra det. Jag skulle inte kunna uthärda det. Jag vill
inte ens, att min mor skall veta det. Inte ens om jag
vore död, skulle jag vilja, att hon finge veta det. Er
måste jag säga det; men ni får inte begära, att någon
annan skall få veta det.»
»Som jag är fullkomligt okunnig om allt», sade De-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
