Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
qval förtärda varelsen genom hennes förflutna lif var
mycket påkostande, men han vågade icke ånyo störa
henne med cn fråga. Han måste låta henne följa sin
egen ingifvelse. Hon lemnade omedvetet luckor i sin
återblick, i det hon icke tydligt urskilde mellan hvad
hon sagt och hvad som blott visat sig för hennes inre
syn. ’ Efter ett kort uppehåll fortfor hon:
»Allt detta gjorde det så hårdt för mig att nödgas
gå om bord på båten. Ty då jag såg er, var det en
oväntad glädje, och jag trodde jag skulle få säga er allt
— berätta för er om den tillästa lådan oeh säga er allt,
som jag icke sagt er förr. När jag hade sagt er det
och visste, att det var bekant för er, då hoppades jag
med full säkerhet, att det skulle ha mindre makt öfver
mig. Ty trots alla mina inre strider och all min gråt,
konimo hatet och raseriet, frestelsen, som förfärade mig,
och åtrån, törsten efter hvad jag fruktade, ständigt ånyo
öfver mig. Och denna gäckade förhoppning — då jag
helt och hållet beröfvades all utsigt att få tala med er
och tvangs att följa med på båten — återförde alla de
onda tankarna, som om jag varit inspärrad med dem i
ett fängelse och icke kunnat undkomma. O, det före-
faller mig nu, som om det vore grufligt länge, sedan jag
steg in i don båten. Jag skulle i detta ögonblick velat
gifva allt i verlden, om jag kunnat nedslunga en blixt
på honom och döda honom.»
Något af den djupa lidelse, hon skildrade, kunde
spörjas i hennes dämpade röst. Efter en kort tystnad
fortfor hon hastigt och djupt uppskakad:
»Om han vore här igen, livad skulle jag då göra?
Jag kan inte önska, att han vore här — och jag kan
inte uthärda att se hans döda ansigto. Jag var feg.
Jag borde ha funnit mig i att föraktas. Jag borde
ha gått ifrån honom — borde hellre ha ströfvat omkriDg
som en tiggerska, än stannat qvar hos honom med mitt
dämoniska hat. Men hvarthän jag än vände mig, var
det någonting, som jag inte kunde uthärda. Stundom
trodde jag, att han skulle döda mig, i fall jag satte
mig emot hans vilja. Men nu -— nu ser jag hans döda
ansigto framför mig, och den synen kan jag inte uthärda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
