Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
kommo åter och inhöljde allt annat i dimma, tills, midfc
under dem — jag vet inte, hur det gick till — han höll
på att vända — så kom det en vindstöt — han fick ett
slag af seglet — jag vet ingenting bestämdt, jag vet en-
dast, att jag såg min önskan förverkligad.» .
Hon begynte att tala hastigare och i en mer bvi-
skandc ton.
»Jag såg honom sjunka, och mitt hjerta gjorde ett
språng, som om det velat flyga ur bröstet. Jag tror inte
jag rörde mig ur fläcken. Jag höll mina händer hårdt
hopknäpta. Först blef jag glad, men så tänkte jag, att
det ingenting tjenade till — han skulle nog komma upp
igen. Och han hom verkligen upp — längre bort båten
hade glidit från honom. Allt försiggick blixtsnabt. »Tåget!»
ropade han med en stämma, som var alldeles olik hans
vanliga — jag hör den nu — och jag lutade mig ned
efter tåget — jag fann, att jag var tvungen dertill — jag
var öfvertygad, att han kunde simma och att han skulle
komma tillbaka, antingen jag lydde eller icke, och jag var
rädd för honom. Det föresväfvade mig ständigt, att han
skulle komma tillbaka. Men han hade åter sjunkit
och jag hade tåget i min hand •— nej, der var han igen
— hans ansigte var öfver vattnet — och han ropade igen
— och min hand förblef orörlig, och mitt hjerta sade
»dö!» — och han sjönk. Jag kändo: ’det är förbi,
jag har begått en synd, jag är förlorad!’ — och jag hade
tåget i min hand ■— jag vet inte hvad jag tänkte jag
ville springa bort från mig sjelf — då skulle jag geina
velat rädda honom. Jag gjorde ett språng för att komma
bort från mitt brott, och der var det — tätt invid mig,
just då jag föll i sjön — der var det döda ansigtet
dödt, dödt. Det kan aldrig bli annorlunda. Det är, livad
som skett. Det är, hvad jag gjort. Nu vet ni allt. Det
kan aldrig ändras.»
Hon sjönk tillbaka i sin länstol, utmattad genom den
af erinringen och talet förorsakade sinnesrörelsen. De
ronda kände sig mindre beklämd, än han varit vid början
af hennes bekännelse. Ordet »brottslig» hade öppnat en
möjlighet till tolkningar, som vore värre än sakförhållan-
det; och just derför, att samvetet kom. Gwendolen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
