Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
inte skett. Det finnes ingen gengäld, som af någon dödlig
med rätta kan påbjudas.»
H°^ Vart.™dr ett, u?Pehäl1 ^ tyst, att bon. tycktes
hälla andan, tills hon slutligen sade:
»Men om mordlystnaden inte kommit på mig — i
det der ögonblicket — om jag genast kastat ut tåget -_
kanske skulle det kunnat hindra hans död.»
»Nej, det tror jag inte», sade Deronda långsamt. »Om
lian verkligen kunnat simma, så måste han ha fått ett
krampanfall. Om ni än skyndat er och ansträngt er al-
drig så mycket, synes det mig omöjligt, att ni kunde ha
gjort något för att rädda honom. Jag tror inte, att donna
ögonblickliga önskan att döda honom har kunnat förändra
händelsernas gång. Dess verkan låter blott förnimma sig
i ert eget bröst. Inom oss sjelfva är vår onda vilja af
stor vigt, och förr eller senare gör den sig också gäl-
lande i den yttre verlden — antingen i det slags förderf,
som framalstrar onda gerningar, eller i den afsky för oss
sjelfva, som eggar oss till ett bättre sträfvande.»
»Jag har åtminstone blifvit förskonad för att plundra
andra — ty det fins andra — de skola få allt — de
skola få, hvad som tillkommer dem. Det visste jag re-
dan någon tid, innan jag reste från London. Ni miss-
tänker mig väl inte för att hysa någon orättfärdig åtrå
med hänseende till dessa ting?» Hon sade dessa ord i en
tveksam ton.
»Det hade jag inte tänkt på», sade Deronda; »jag
tänkte för mycket på andra ämnen.»
»Ni känner kanske inte riktigt, hur det gick till från
begynnelsen», sade Gwendolen långsamt, som om hon sökt
betvinga sin motvilja. »Det var någon annan, som han
borde ha gift sig med. Och jag visste det och sade henne,
att jag inte skulle lägga något hinder i vägen derför, och
så reste jag bort — och det var då, ni första gången såg
mig. Men med ens blefvo vi fattiga, och jag var mycket
olycklig, och jag blef frestad. Jag tänkte för mig sjelf:
jag kan göra som mig lyster och ställa allt till rätta och
godtgöra allt! Jag inbillade mig det. Men det blef helt
annorlunda. Det var förfärligt. Så vaknade hat och onda
tankar. På det viset kom alltsammans. Jag sade er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
