Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
att jag var rädd för mig sjelf. Jag försökte att göra min
fruktan till ett värn för mig. Jag tänkte på, livad som
skulle hända, om jag — jag visste, hvad som skulle komma
— hur jag skulle bäfva för morgondagen — önska att
det alltid skulle förblifva natt oeh likväl alltid i mörkret
se någonting — se döden. Om ni inte visste, hur olyck-
lig jag har varit, så kunde ni — men nu har ju allt tje-
nat till intet. Jag kan inte mer bekymra mig om något
annat, än att de andra inte skola få veta något — i syn-
nerhet inte stackars mamma, som aldrig har varit lycklig.»
Återigen uppstod en stunds tystnad, tills hon med
en undertryckt snyftning sade: »ni kan inte uthärda att
se på mig mer. Ni tycker att jag är för dålig. Ni tror
inte, att jag kan bli bättre — bli värdig — tillräckligt
värdig — jag skall alltid bli för dålig för att–––-»
Rösten svek henne i rådlös förtviflan.
Deronda var djupt uppskakad. Han riktade bliokarne
på det stackars bedjande ansigtet och sade: »jag tror,
att ni kan bli en bättre menniska än ni någonsin varit
— värdig att föra ett lif, som kan bli en välsignelse.
Intet ondt ådrager oss någon hopplös fördömelse, utom det
onda, vi älska och som vi önska att framhärda i o.cli
hvilket vi inte göra någon ansträngning för att undkomma
från. Ni har gjort ansträngningar — ni kommer att fort-
fara dermed.»
»Men det var ni, som först framkallade dem hos mig.
Ni får inte öfvergifva mig», sade Gwendolen, i det hon
med hopknäppta händer lutade sig mot stolskarmen, mo-
dan hennes ansigte bar ömkansvärda spår af den lefnads-
erfarenhet, som koncentrerats hos henne i de sista tjugu-
fyra timmarne — detta nya, förskräckliga lif, som ligger
på andra sidan om den handling, hvarigenom en brottslig
önskan uppfylles. »Jag vill underkasta mig hvilken bot-
göring som helst. Jag vill lefva alldeles så, som ni sä-
ger. Men ni får inte öfvergifva mig. Ni måste vara i
min närhet. Om ni varit i min närhet — om jag kunde
ha sagt er allt, skulle jag ha varit annorlunda. Ni lofvar
ju, att ni inte skall öfvergifva mig?»
»Någon sådan tanke skulle aldrig kunna falla mig
in», sade Deronda i den egendomliga ton, hvilken, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
