Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ögon, omedvetet hade den verkan att låta hans redo-
bogna deltagande synas mera personligt och specielt, än
det i verkligheten var. Oeh i detta ögonblick var han
sjelf icke fri från en aning om, att det förhöll sig så.
Hans varma känsla för denna af sorg nedtyngda varelse
kunde icke hindra, att bilder af kommande svårigheter
trängde sig på honom. Han fortfor att möta hennes bed-
jande blickar, medan han talade, men det var med det
pinsamma medvetandet, att hans ord af henne möjligen
kunde tydas som ett löfte, som han en gång i framtiden
kunde tyckas icke hafva hållit. Farhågor, både med af-
seende på det närvarande ögonblicket och framtiden, trängde
sig på honom, och under deras inverkan sade han efter
ett ögonblicks uppehåll.
»Jag väntar hit sir Hugo Mallinger senast i morgon
afton, och jag har också någon förhoppning om, att mrs
Davilow skall anlända icke långt etter honom. Hennes
närvaro skall bli den största tröst för er — den skall för-
anleda er att göra ert bästa för att bespara henne en
onödig sorg.»
»Ja, ja — jag skall försöka. Men ni reser ju inte
härifrån?»
»Inte förrän sir Hugo kommit.»
»Men sedan resa vi väl alla till England?»
»Ja, så snart som möjligt», sade Deronda, som var
rädd för att komma in på enskildheter.
Hwendolen blickade mot fönstret med ett uttryck, som
vittnade om, att så småningom nya tankar vaknade hos
henne. Skymningen tilltog märkbart, men Deronda kunde
dock i hennes ögon och på hennes händer se den egen-
domliga rörelse, som uppkommer hos en person, hvilken,
efter att hafva varit bedöfvad, återfår medvetandet.
»Ni kommer väl alltid att vara tillsammans med sir
Hugo nu?» sade hon och såg på honom. »Ni kommer
väl alltid att bo på the Abbey — eller på Diplow?»
»Jag har alls inte klart för mig, livar jag kommer
att bo», sade Deronda rodnande.
Hans rodnad sade henne, att hon talat bredvid mun,
och hon tystnade tvärt. Efter ett kort uppehåll begynte hon
åter, i det hon blickade åt andra sidan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
