Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
»Jag kan omöjligt tänka mig, liur mitt lif skall för-
flyta. Det förekommer mig nu, som om det vore bättre
för mig, om jag vore fattig och nödsakad att arbeta.»
»Allt efter som dagarne lida, skall ny lust till verk-
samhet vakna hos er. När ni återigen lefver bland era
anhöriga, skall ni få ögonen öppna för nya pligter», sade
Deronda. »Bemöda er nu om att bli frisk och lugn —
så lik er sjelf som möjligt, innan» — han besinnade sig.
»Innan min mor kommer», sade Gwendolen. »Ack,
jag måste vara mycket förändrad. Jag har inte sett på
mig sjelf. Skulle ni ha känt igen mig», tilläde hon och
vände sig till honom, »i fall ni mött mig nu? Skulle ni
ha känt igen mig som samma person, ni mötte i Leu-
bronn?»
»Ja, jag skulle ha känt igen er», sade Deronda sorg-
set. »Den yttre förändringen är inte stor. Jag skulle
genast ha sett, att det var ni, och att ni genomgått någon
djup sorg.»
»Önska blott inte nu, att ni aldrig sett mig — för
all del, önska inte det!» sade Gwendolen bönfallande, och
hennes ögon fyldes med tårar.
»Jag skulle förakta mig sjelf, om jag önskade det»,
sade Deronda. »Yi måste se våra pligter, i hvad som
verkligen möter oss på vår väg, icke i hvad vi inbilla oss
kunde ha skett. Om det kunde falla mig in att hysa så-
dana dåraktiga önskningar, skulle jag önska — inte att
jag aldrig hade sett er, utan att jag varit i stånd att rädda
er från detta lidande.»
»Ni har räddat mig från det som värre är», sade
Gwendolen snyftande. »Det skulle stått vida mera illa till
med mig, om ni inte varit. Om ni inte varit så god,
skulle jag ha varit dåligare än jag är.»
»Nu är det bäst, att jag går», sade Deronda, all-
deles dödtrött genom den sinnesrörelse, detta påkostande
uppträde framkallat hos honom. »Kom i håg, hvad vi
sade om, hvad som åligger er — att se till att bli frisk
och lugn, innan era andra vänner komma.»
Vid dessa ord steg han upp, och hon räckte honom
undergifvet sin hand. Men då han lemnat henne, sjönk
hon krampaktigt gråtande på knä. Hon var en förtappad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
