Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
drag af mild melankoli, och det hade blott kommit några
få silfverstrimmor till i hennes hår såsom en följd af det
sista årets pröfningar; de fyra flickorna hade utvecklat
sig litet mer, derför att de icke stodo så mycket i skuggan,
och den goda Jocosa betraktade nu liksom förr verldens
fröjder och härligheter såsom ting, som icke voro skapade
för dem, hvilka innehade en tjenando ställning.
I det lilla, låga rummet stodo de två utbygda fönstren
en juli-eftermiddag öppna för att släppa in doften af
månadsrosor, i trädgården surrade insekter, och då och
då hördes ljudet af hofslag eller körande vagnar.
Rex och Anna sutto derinne och sprakade lifligt
och muntert med de öfriga sex, då pratet och skrattet
plötsligt afbröts derigenom, att tjensteflickan kom in med
ett bref till mrs Davilow. Ett bud hade kommit sprin-
gande med det från prestgården. Inuti brefvet låg ett
telegram, och då mrs Davilow tyst och upprörd läste det
om och om igen, voro allas ögon ängsligt riktade på henne,
men ingen vågade att tala. Slutligen8’ blickade hon upp,
och då hon såg ångsten målad på de unga menniskornas
ansigten, erinrade hon sig, att de kanske kunde föreställa
sig saken värre än den verkligen var, såsom hon sjelf i
början gjort, och med en snyftning, som i någon mån
lättade hennes lijerta, sade hon:
»Mina kära barn, mr Grandcourt — —» Hon teg
ett ögonblick och begynte sedan åter: »mr Grandcourt
har drunknat.»
Rex rusade upp, som om en bomb slagit ned för
hans fotter. Han kunde icke beherska sig, och Annas
första blick föll på honom. Men medan mrs Davilow
läste, livad prosten skrifvit på det papper, hvari telegram-
met var inneslutet, sansade han sig och sade:
»Kan jag på något sätt hjelpa dig, tant? Är det
någonting du vill, att jag skall säga min far?».
»Ja, min vän. Säg honom, att jag är färdig — han
är så god. Han skrifver, att han vill följa med mig till
Genua -— han skall vara här klockan half sju. Jocosa
och Alice, hjelp mig att fä allt i ordning! Gwendolen äi
räddad, men hon är sjuk — jag är säker på, att hon
måste vara mycket sjuk. Käre Rex — Rex och Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
