Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
lian Tia testamenterat så mycket, att lion kunnat lefva i
öfverensstämmelse med den rang, livartill han lyft henne.
Fyra till fem tusen pund om året och huset i London
för lifstiden, det är, livad hon borde haft. Det är full-
komligt klart, att Grandcourt hade för afsigt, att hans
hustru efter hans död skulle försvinna ur samhället, så
framt hon icke födde honom en arfvinge.»
»Och i motsatt fall skulle förhållandet ha varit om-
vändt — de oäkta barnen skulle ha försvunnit ur sam-
hället», sade Deronda- något hånfullt.
»Just precis — då skulle de ha fatt Gadsmorc oc.li
två tuson pund. Förargligt är det, att Grandcourt gjort
mig till exekutor, men eftersom han var son till min
enda bror, kan jag inte gerna undandraga mig förtroendet,
och jag skall anse det mindre påkostande, i fall jag kan
vara enkan till någon nytta. Lush tror, att hon inte var
okunnig om den andra familjen och om testamentets inne-
håll. Han antyder, att det inte rådt något synnerligen
godt förhållande mellan det äkta paret. Men du är nog
den, som vet bäst besked om, hvad mrs Grandcourt kände
eller icke kände — hvad, Dan?» — Sir Hugo framstälde
icke denna fråga i sin vanliga skämtsamma ton, utan
sakta och i en ton, som vittnade om ett djupt intresse.
Deronda insåg, att hvarje försök att yttra sig undvikande
skulle bli missförstådt, och han svarade derför, allvarligt:
»Det är onekligt, att hon inte varit lycklig. Do
passade inte för hvarandra. Men hvad dispositionen med
förmögenheten vidkommer, så tror jag mig, efter den
kännedom jag har om henne, kunna förutsäga, att hon
skall vara fullkomligt belåten dermed.»
»Då liknar hon just inte mycket de öfriga af sitt
kön», sade sir Hugo med en lätt ryckning på axlarne.
Efter en kort tystnad fortfor han: »men lät oss nu
komma till ditt egentliga ärende i Genua! Jag vill väl
hoppas, att ingenting, af hvad du fick veta, förorsakat
dig någon djup sorg? Det är väl ingenting deri, som
du tror kan förändra din ställning? Du vet, att allt,
som händer dig, alltid måste vara af yttersta vigt för mig.»
»Jag vill besvara din godhet med att tala fullkom-
ligt öppenhjertigt med dig», sade Deronda. »Jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
