Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
inte sannfärdigt besvara dessa frågor mod ett simpelt ja
oller nej. Mycket, af hvad jag hört om det förflutna, har
bedröfvat mig, oeh att jag för alltid nödgats skiljas från
min mor i hennes lidande tillstånd, har djupt smärtat
mig. . Men hvad jag fått veta af mina familjeförhållanden
har inte vallat mig någon sorg, utan snarare skingrat
smärtsamma tvifvel, oeh derför är jag tacksam. Hvad
verkningen på min ställning beträffar, så kan aldrig någon
förändring inträda i den tacksamhet, jag är dig skyldig
för din faderliga omsorg och ömhet. Men kännedomen
om, att jag är en jude, kan komma att ha ett vigtigt
inflytande på mitt lif, livarom jag för ögonblicket inte
kan säga dig något vidare.»
Sir Hugo besinnade sig ett ögonblick, och derefter
utbrast han: »jag har länge väntat något märkligt af dig,
Dan, men för Guds skull, blif inte excentrisk! Jag kan
.mycket väl fördraga, att man är af annan tanke än jag,
men jag fordrar, att man skall framställa den utan att
blifva en galning. Missförstå mig inte. Jag misstänker
dig inte för att kunna bli galen på eget konto. Jag tror
endast, att du lätt kunde komma till att gå arm i arm
med en galning, i synnerhet om han behöfde någon, som
kunde taga honom i försvar. Du har en passion för folk
som smutskastas. Det gör mig också ondt om dem, men
att just af den anledningen välja deras sällskap, synes
mig vara orimligt. Emellertid begär jag inte, att du
skall meddela mig något, förr än du sjelf finner lämpligt.
Har du något i sinnet, hvartill det behöfs pengar, så
liar jag sexton tusen pund samlade åt dig utöfver den
ränta, du uppburit. Och nu, då jag har kommit, vill
du väl helst återvända till England, så fort du kan?»
»Jag måste först resa till Mainz för att hemta ett
skrin, som tillhört min morfar, oeh kanske också tala
med en af hans vänner», sade Deronda. »Jag hade
kanske redan gjort denna resa, om jag inte måst stanna
fvar här för mrs Grandcourts skull. Emellertid ångrar
jag visst inte, att jag gjort det — ty i motsatt fall kunde
bon inte ha fått någon annan hjelp. än den tjenstfolket
kunnat gifva henne.»
»Ja, ja», sade sir Hugo i en något bitande ton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
