Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Som Kalonymos’ tid var knapt tillmätt, kunde de-
ras samspråk icke blifva långvarigt, men Deronda erhöll
doek, innan de åtskildes, åtskilliga för honom intressanta
upplysningar om sin morfar.
Då lian bland annat kom att nämna, att likgiltighet
var, hvad Charisi mest af allt föraktade, frågade Deronda
med en hänsyftning på den vanliga ursäkten för vankcl-
m°d att den kommer af för myeket vetande: »hans
kunskaper voro väl dock icke inskränkta?»
»Inskränkta? Nej», svarade Kalonymos med ett
medlidsamt småleende. »Ända från sin barndom inlicmtade
han kunskaper lika lätt som plantan suger upp vatten.
Han slog sig tidigt på att studera medicin och teorierna
lör lifvet och helsan. Han reste i många länder och
använde en stor del af sin förmögenhet på att se mycket
och att lära mycket. Han dref i synnerhet den satsen,
att mcnniskoslägtets kraft och rikedom beror på jemnvigten
mellan afsöndring och gemenskap, och var ytterst emot,
att vårt folk blandade sig med hedningarna. Han för-
enade hos sig många slags lärdom, och i det hänseendet
var han lik de arabiska skriftställarne i deras guldålder.
Vi studerade tillsammans, men han öfvorträffadc mig.
Detta oaktadt köllo vi innerligt af hvarandra. Vi lofvade
högtidligt att hjelpa och försvara hvarandra till det’ytter-
sta. Jag har hållit mitt löfte.»
»Och genom att vara trogen mot honom har ni
åstadkommit, att rättfärdighet öfvats mot mig. Jag tackar
or af allt mitt hjerta.»
»Var honom värdig, unge man», sade Kalonymos.
»Hvad är ert yrke?»
»Jag kan inte säga, att jag har något sådant.»
»Så slå er på ett yrke. Juden bör vara flitig. Ni
ämnar väl kalla er jude och bekänna era fäders tro.»
»Jag vill kalla mig jude», svarade Deronda beslut-
samt, »men jag vill inte säga, att jag kommer att tro
precis det samma som mina fäder trott. Våra fäder
sjelfva förändrade ofta sin tros synkrets och lärdo af an-
dra folk. Men jag tror, att jag kan sluta mig till min
morfars åsigt om afsöndring i förening med gemenskap.
Jag är af den tanke, att jag i främsta rummet har för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
