Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handladt, än jag skulle väntat af hertiginnan. Deronda
är emellertid en lycklig ost, eftersom han just var der
för att taga hand om henne.»
Mirah hade sjunkit ned på pianostolen med slutna
ögon och hopknäppta händer, och mrs Meyrick lemnade
bladet åt Mab och sade:
»Stackare! Hon måste ha hållit mycket af sin man,
eftersom hon sprang i sjön efter honom.»
»Het var tanklöshet - ett litet anfall af distraktion»,
sade Hans, i det han gjorde en tokrolig grimas och
kastade sig på en stol, icke långt från Mirah. »Hvem
kan hålla af en svartsjuk baryton med iskalla blickar
och som alltid sjunger sina repliker afsides? — Det var
mannens roll, lita på det. Ingenting kan vara mer på
sin plats, än att han drunknat. Nu står det hertiginnan
fritt att gifta sig med en man med ett vackert hufvud
och blickar, som kunna smälta i stället för att isa henne.
Och jag kommer att bli bjuden på bröllopet.»
Vid dessa ord sprang Mirah upp, fäste med en vredgad
blick ögonen på Hans och sade i en förtrytsam ton:
»Mr Hans, ni borde inte tala så. Mr Deronda
skulle inte tycka om, att ni talar så. Hur kan ni säga,
att han är lycklig? Hur kan ni begagna sådana ord om
lif och död — då hvad som är lif för den ena. är död
lör don andra? Hur vet ni, att han skulle vara lycklig,
om han älskade mrs Grandcourt? Det kunde ju möjligen
vara en stor olycka för honom. Hon skulle dra honom
från min bror — jag vet, att hon skulle det. Att krossa
mi» brors hjerta, del skulle mr Deronda inte kalla en
lycka.»
Alla tro voro slagna af häpnad öfver den plötsliga
förvandlingen hos Mirah. Hans satt i början som för-
stenad, men utbrast sedan ångerfullt:
»Jag är ett nöt och ett odjur, och jag tar tillbaka
livart enda ord. Jag skall gå och hänga mig som Judas,
i fall det är tillätet att nämna honom.»
Mirahs vrede hade likväl icke lagt sig; det var ännu
omöjligt, ty dcrtill var den smärta, som föranledt ut-
brottet hos henne, för djup. Emellertid fortsatte hon
Daniel Deronda. III. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
