Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
ängslig, derför att hon oupphörligt bakom sig hörde
trampet af fotter, som höllo jemna steg med henne.
Hon kom genast att tänka på sin far och var lika rädd
för att se sig om, som om det varit ett spöke, som för-
följt henne. Att vända sig om mot honom skulle varit
det samma, som att frivilligt utsätta sig för all den
häftiga sinnesrörelse, som på förhand syntes henne olidlig.
Om det var hennes far, tänkte hon, skulle han nog
tvinga henne att tala med honom. Hon gjorde häst i
att vänta, tills hon sålunda blef tvungen. Hon gick
vidare, utan att påskynda sin gäng, men utmålade för
sig, livad som väntade henne, liksom hon redan varit
viss om, att det var hennes far. Samtidigt ångrade liou,
att hon gifvit mrs Mcyrick sitt löfte, att, om hon träf-
fade honom, icke förtiga det. Hon ville likväl söka att
förhindra, att hennes far, genom att plötsligt visa sig
för Ezra, skulle vålla denne någon onödig förskräckelse.
Derför beslöt hon att vända sig om, innan hon fram-
kommit till sin egen husport, och sålunda frimodigt
möta sin far. Hon hade redan hunnit till ingången af
den lilla plats, der lienncs hem låg, och ämnade just
vända sig om, då hon märkte, att personen kom närmare
och smög sig på sidan om henne. Strax derpå fattade
han om handleden på lienno och sade med smilande
röst: »Mirah!»
Hon stannade genast, utan att rygga tillbaka; det
var den stämma, hon väntat att få höra, do ögon, hvilkas
blick hon väntat att möta. Hennes ansigte var sä all-
varligt, som om hon skådat pä sin bödel, livaremot hans
hade ett uttryck af synnerlig välvilja. Det hade en gäng
varit ett vackert ansigte, men var nu gulblekt och skrynk-
ligt, och det bar denna till hälften oförskämda, till hälf-
ten inställsamma pregel, som kommer deraf, att veder-
börande ständigt sökt andras ynnest, men endast vunnit
deras förakt. Hans drägt var lika sluskig, som då hon
såg honom förra gången. Åsynen af denne ohygglige
far väckte nu hos Mirali mer än någonsin en blandad
känsla af skam och sorg, vedervilja och medlidande.
Långsamt, med sorgsen, skälfvande röst, sade hon:
»Är det du, pappa?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
