Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
. »Hvarför flydde du från mig, barn?» Med dessa
ord inledde lian ett långt, uppbyggligt tal, livilket gick
ut pa att bevisa, hur illa hon gjort, som lernnat sin
stackars gauila far i sticket, sä att han nödgats gömma
sig för att undgå att plikta för, att hon icke kunde
uppfylla ett kontrakt, som lian för hennes räkning al-
slutat med direktionen för en förstadsteater i Dresden.
Sedan han slutat sitt tal, Var han helt rörd och grät
och snyftade och ådagaladc all den känslosamhet, som
är vanlig hos samvetslösa menniskor, de der alltid till
punkt och pricka veta, hvad andra äro skyldiga dem,
men aldrig bekymra sig om, livad de äro skyldiga andra.
Mirali hade likväl själsstyrka nog för att visa honom,
att hon icke lät föra sig bakom ljuset, och hon svarade
honom, att hon öfvergifvit honom, derför att han be-
dragit hennes mor, samt att hon, om hon kunnat lita
på honom, skulle hafva stannat qvar hos honom och
arbetat för honom.
Han genmälte, att det icke varit hans afsigt att
bedraga hennes mor, och att han skulle hafva återfört
Mirali till henne, om han icke af en vän, som haft hand
om hans affärer och åt hvilken han skickat pengar för
att betala, hvad han lagt ut för honom, lätt skriftlig
underrättelse om liennes frånfälle. Det kundo emellertid
nog hända, menade han, att hans vän berättat honom
en osanning, i akt och mening att lura af honom pengar.
Mirali svarade icke; hon kunde icke förmå sig att
gifva det enda sanna svaret: »jag tror inte ett ord af
allt, livad du säger», och hon tillkännagaf endast cu
önskan, att de skulle gå vidare, pä det de ieke genom
att stå stilla skulle väcka uppseende. Då fadern under
vägen, efter att hafva betraktat henne med mönstrande
■blickar, yttrade, att hon såg ut för att befinna sig i
lyckliga omständigheter, och att det icke tycktes gä nå-
gon nöd på henne, svarade hon:
»Jag har lidit svår nöd, men goda vänner hafva
hjelpt mig och förskaffat mig tillfälle att förtjena mitt
bröd. Jag ger sånglektioner i privathus.» Med rn be-
tydelsefull blick tilläde hon: »jag har goda vänner, som
känna hela min historia.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
