Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
jag lärt mig inse, hvad som kan vara mitt lifs uppgift.
Det är ni, som gifvit cn bostämd form åt, livad jag tror
vara en medfödd trängtan. Allt från den stund, då jag
begynt läsa oeli tänka sjelfständigt, liar jag alltid längtat
efter en eller annan idealisk uppgift, genom hvilken jag
kunde känna mig som bjerta och hjerna för cn folkmängd,
något socialt anförarskap, som kunde framställa sig för
mig som en pligt och icke behöfde eftersträfvas åom en
utmärkelse. Ni sade mig en gång: vår religion förenade
oss, innan den söndrade oss. Jag ämnar försöka, livad
som kan uträttas med en sådan förening — jag vill ar-
beta i er anda. Att misslyckas kan icke vara någon skam,
men det vore en skam att inte försöka.»
»Som cn broder, den der diat samma moders bröst»,
sade Mardokai och sjönk tillbaka i sin stol med ett ut-
tryck af triumferande ro efter afslutadt arbete. Efter cn
kort tystnad fortfor han: »hvad kan väl ha förmått era
föräldrar —?» Han lemnade meningen ofulländad och sade:
»nej, nej,, jag begär inte, att ni skall berätta mig något
om andra, så framt ni inte sjelf har lust dertill.»
»Med tiden — så småningom — skall ni få veta
allt», sade Deronda. »Men berätta mig nu något mer om
er sjelf och hur tiden gått, sedan jag såg er sist. Jag
är säker på, att något ledsamt liändt. Mirali har varit
bedröfvad öfver någonting.»
Mirah var för djupt upprörd för att kunna få fram
ett ord. Mardokai svarade i hennes ställe:
»Vi ha haft en sorg i dag. En pligt, som tycktes
hafva försvunnit i aflägsna rymder, har kommit tillbaka
och gjort sina rättigheter gällande, och den har icke väckt
någon glädje, utan oro och ångest; men vi måste finna
oss deri. För ögonblicket äro vi likväl befriade från något
synbart ok. Låt oss derföre fira stunden som en fest, vid
hvilken vi bringa vår glädjes förstlingar som ett offer, och
låt oss ej blanda någon sorg deri.»
Deronda anade, hvad slags sorg det var, som det
hänsyftades på, och lät ämnet falla. Men då han såg, att
Mirah, blek och .darrande, stod i begrepp att lemna rum-
met för att bcgifva sig till sin egen kammare, sade han
til! henne: »går ni? Jag skall också gå om ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
