- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
192

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Derouda efterkom icke utan en viss sinnesrörelse
Gwendolens n3ra uppmaning. Icke Lans fåfänga, utan lians
varma deltagande kom honom att inse den fara, som l:Tg
deri, att en annans hjerta kunde ställa större anspråk på
honom, än han skulle vara i stånd att uppfylla, och det
var för honom icke längre något, som kunde sättas i fråga,
utan en lefvande öfvertygelse, att Gwendolens själ hängde
fast vid hans med ett lidelsefullt behof. En smärtsam
bäfvau kom öfver honom vid tanken på, att han om och
om igen skulle möta hennes bedjande blickar, höra hen-
nes bedjande ord. Sjelfva styrkan i det band, som höll
honom bunden vid en annan, fastheten i det beslut, som
höll honom skild från henne, gjorde, att han med ett
ännu smärtsammare medlidande såg på hennes lott.
Han väntade på henne i den inre salongen — det
hvita och röda rummet, der de suttit bredvid hvarandra
under musik-soirén, då Gwendolen första gången sade ho-
nom, att hennes väl och ve berodde på, att han icke öf-
vergåfve henne.
Efter några minuters förlopp inträdde hon. Hon såg
förändrad ut, icke blott derför, att hon var sorgklädd, utan
derför, att hennes ansigte röjde mer lugn och beslutsamhet,
än som var fallet, då hon var i Genua. Hvad som vållade
hennes tillfredsställelse, var åsynen af Deronda. »Det var
snält af er, att ni kom», sade hon. »Låt oss sätta oss
ned»; och hon satte sig genast i närmaste stol. Han tog
plats alldeles midt emot henne.
»Jag har bedt er komma, emedan jag önskar, att ni
skall säga mig, hvad jag skall göra», begynte hon genast.
»Var inte rädd för att säga mig, hvad ni anser för det
rätta, om det också skulle synas liårdt. Jag har beslutat
mig för att vara fattig. Jag var en gång rädd lör att
fattig. Jag kunde inte uthärda att tänka på, att
vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 01:36:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free