Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
jag skulle stå i beroende af andra och derför — derför
gifte jag mig. Nu har jag pröfvat på det, som värre är.
Jag tror nu, att jag skulle kunna uthärda att vara fattig,
i fall ni är af den tanke, att jag bör vara det. Känner
ni till min mans testamente ?»
»Sir Hugo har meddelat mig dess innehåll», sade
Deronda, som redan gissade, hvad hon ville fråga ho-
nom om.
»Bör jag emottaga något, af hvad han efterlemnat
åt mig? Jag skall säga er, hvad jag tänkt på», sade
Gwendolen med mer nervös ifver. »Ni vet kanske inte,
att jag, då jag gifte mig, tänkte rätt mycket på min
mor. Jag var visserligen sjelfvisk, men henne höll jag
dock innerligt af, och hvad som tröstade mig i början,
då jag var olycklig, var, att hon fått det bättre stäldt
för sig, derför att jag gift mig. Hvad som nu skulle
vara hårdast för mig, vore, att åter igen se henne i
fattigdom, och jag har tänkt, att om jag mottoge så
mycket, att jag kunde sörja för henne, och inte mer —
ingenting för mig sjelf — sä skulle det inte vara orätt
af mig; ty jag var min mor mycket kär — och han
tog mig från henne — och han hade för afsigt — och
om hon vetat — —»
Gwendolen afbröt sitt tal, som hon var alltför upp-
rörd för att kunna fortsätta. Hon såg rådlöst ned på
sina händer, på livilka nu icke fans någon annan ring
än hennes vigselring.
»Plåga er inte med att tala derom», sade Deronda
i en hjertlig ton. »Det är alldeles onödigt; saken är
mycket enkel. Jag tror knappast, att jag kan bedöma
den oriktigt. Ni rådfrågade mig, derför att jag är den
enda person, ni förtrott den pinsammaste delen af
er lefnadserfarenhet, och jag kan förstå era betänklighe-
ter. — Ni är medveten om något, som synes er liksom
ett brott mot en man, som är död. Ni tror, att ni för-
verkat hvarje anspråk som hustru. Ni skyr för att mot-
taga något, som varit hans. Ni vill inte draga någon
fördel af hans död. Er känsla drifver er till och med
till något slags sträng botgörelse — till att tukta detta
jag, som icke vill lyda er bättre vilja — den vilja, som
Daniel Deronda. III. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
