Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
kämpade mot frestelsea. Jag har sjelf känt någonting
dylikt. Har jag förstått er rätt?»
»Ja, säkert är åtminstone, att jag vill vara god, att
jag inte mer vill vara den samma som förr», sade Grwen-
dolen. »Jag har bemödat mig att meddela er det värsta,
jag vet om mig sjelf. Hvad bör jag göra?»
»Om denna inkomstfråga inte angick någon annan
än er sjelf», sade Deronda, »skulle jag knappast våga
tillstyrka er något, som stred mot er ångers ingifvelser;
men nu tar jag till rättesnöre er känsla med hänseende
till mrs Davilow, hvilken jag fullkomligt gillar. Jag
kan inte tro, att er mans pligter ens mot er sjelf tillin-
tetgjorts genom någon af er begången handling. Han in-
grep frivilligt i ert lif och inverkade på dess gång genom
livad alla anse för ett högst betydelsefullt steg. Men
allt detta oafsedt, tillkom det honom i hans ställning
att sörja för er mor, och han insåg naturligtvis, att ni,
när ni komme i åtnjutande af hvad hans testamente tillför-
säkrat er, skulle dela era inkomster med henne».
»Hon har haft åtta hundra pund om året», sade
Gwendolen. »Det var min afsigt att taga emot denna
summa och afstå från det öfriga.»
»Jag tror inte, att ni är förpligtigad att uppdraga
en sådan gräns», sade Deronda. »Ett sådant handlings-
sätt skulle vara en pinsam gåta för mrs Davilow. En
inkomst, som ni uteslöte er sjelf ifrån, skulle för henne
hafva en bitter smak. Vi blefvo ju i Genua ense om,
att ingen bör få veta något om den börda, som tynger
på ert samvete. För att ert lif i framtiden skall kunna
bli välsignelserikt för er och andra, gör ni bäst i att
förskona alla andra för den smärta, kännedomen derom
skulle förorsaka dem. I min tanke bör ni helt enkelt
låta det förblifva vid bestämmelserna i er mans testa-
mente och endast låta ert samvete inverka på det bruk,
ni skall göra af ert oberoende i pekuniärt hänseende.»
I det Deronda yttrade dessa ord, tog han meka-
niskt upp sin hatt, hvilken han lagt bredvid sig på golf-
vet. Gwendolen, som gaf akt på den minsta af hans
rörelser, kände, hur hjertat gjorde ett språng i hennes
bröst, som om det haft ett eget medvetande och velat hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
