Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
er, medan ni ännu är ung — tänk på den, icke såsom
något, som förderfvar ert lif, utan såsom en förberedelse
till att rätt begynna det. Se! Ni har blifvit befriad
från de svåra olyckor, som kunde blifvit en följd af det
giftermål, hvilket ni nu inser, att ni gjort orätt i att
ingå. Ni har haft en syn, hvari ni skådat en orätt-
färdig, sjelfvisk handling och den förnedring den kan
bära i sitt sköte; föreställ er, att en allvarlig engel, som
sett er vandra på villfarelsens väg, fattat er vid handen
och visat er vederstyggligheten af det lif ni måste und-
vika. Och detta har händt er i ungdomens vår. Tänk
derpå som på en förberedelse. Ni kan, ni skall vara
bland de bästa qvinnor — en af dem, som göra andra
glada öfver, att de kommit till verlden.»
Dessa ord voro för Grwendolen såsom beröringen af
en hand, som kan göra underverk. Blandade känslor
genomströmmade henne med en styrka, som förekom
henne som begynnelsen af en ny tillvaro. Men den nya
tillvaron tycktes henne oskiljaktig från Deronda. Det
var icke hennes tanke, att han älskade henne och ville
dela hennes öden -— hon var öfver hufvud ur stand att
tänka5 — men det var hennes själs andedrägt. För
första gången sedan det der förskräckliga ögonblicket ute
på liafvet spred sig en rodnad öfver hennes kinder,
panna och hals, blef ett ögonblick starkare och försvann
så småningom. Hon sade icke något.
Deronda trädde närmare, räckte henne sin hand
och sade: »jag vill nu inte trötta er längre.»
Hon lade sin hand i hans, men förblef alltjemt-
stum.
»Ni ser sjuk ut», tilläde han, ännu fasthållande hen-
nes hand.
»Ja, jag sofver illa», svarade hon i sin förra ned-
slagna ton. »Jag ser ideligen samma syner. Det kom-
mer tillbaka — det kommer ständigt tillbaka», sade hon
rysande.
»Det kommer nog så småningom att försvinna», sade
Deronda.
»Sir Hugo säger, att han ämnar begifva sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
