Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Diplow och vistas der någon tid», sade Gwendolen. »Ni
kommer väl också dit?»
»Sannolikt», sade Deronda, men så kom han att
tänka på, att det lät bra kallt, och han tilläde: »ja, jag
kommer dit», och dermed släppte han hennes hand.
»Och ni kommer inte hit igen, innan jag lemnar
London?» sade Gwendolen skygt och sorgset och såg nu
lika blek ut som förr.
Hvad skulle Deronda svara? »Om jag kan vara er
till någon nytta — om ni önskar det — så skall jag
komma.»
»Jag måste önska det», sade Gwendolen häftigt; »ni
vet, att jag måste önska det. Hvad har jag för styrka?
Iivilken annan hjelp har jag att påräkna?»
Det skar Deronda i hjertat, då han hörde dessa
ord, och bedröfvelsen stod målad på hans ansigte, då
han svarade: »jag lofvar, att jag skall’ komma.»
»Yar inte olycklig för min skull», sade hon i en
kärleksfull, lugnande ton. »Jag skall ihågkomma era
ord — hvartenda ett af dem. Jag skall, ihågkomma,
hvad ni tror om mig; jag skall bemöda mig att göra
livad ni sagt.»
Hon såg stadigt på honom och räckte honom sin
hand, som om hon glömt, hvad som föregått, sedan han
yttrat dessa ord, som hon lofvat att ihågkomma. Men
det fans ej ett spår till ett småleende på hennes läppar.
Då hon stod der stilla och tyst, såg hon ut som en tung-
sint bildstod af den Gwendolen, som en gång haft så
lätt för att skratta, när andra voro allvarliga.
Endast om man erinrar sig det mördande själsqval,
som förvandlat verldens utseende för henne, kan man
förstå hennes beteende mot Deronda — den okonstlade
öppenhjertighet, den enträgenhet, hvarmed hon tillkänna-
gaf sitt beroende af honom. Sådana betänkligheter, som
kunde hafva gjort sig gällande hos likgiltiga åskådare,
kunde lika litet hafva uppstått hos henne, som om lågor
slagit upp omkring henne, och hon hade kastat sig i
hans öppna armar och slagit armarne om hans hals, för
att han skulle rädda henne från undergång. Hon iden-
tifierade honom med den förbättring, som försiggick i hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
