Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
skulle försiggå på stället, på det att papperen icke
genom brand eller någon annan olyckshändelse skulle gå
förlorade.
Emellertid hade Lapidoths närvaro rest en ny skilje-
mur mellan Deronda och Mirah, som båda fruktade för
hans smutsiga inblandning i deras ömsesidiga förhållan-
den och som båda falskt tolkade den ömsesidiga tillbaka-
dragenhet, hvartill just nämnda omständighet gifvit an-
ledning. Men det varade icke synnerligen länge, förrän
Deronda fick något ljus i saken. Så snart han efter sin
återkomst från sitt korta besök på the Abbey fick till-
fälle dertill, besökte han Hans Meyrick, enär han af
mer än ett skäl ansåg sig förpligtad, att underrätta Hans
om, hvad som föranledt hans resa till Italien och hvilken
förändring denna resa medfört i hans lefnadsplaner.
Hans var icke hemma; han sades vara på landet och
skola blifva borta ett par dagar. Deronda lemnade qvar
en biljett och väntade en vecka på svar, men då intet
sådant kom och han var rädd för, att den oberäknelige,
lättretlige Hans på något sätt kunde hafva känt sig för-
närmad, aflade han till slut ett nytt besök hos honom.
Då han trädde in, stod Hans med penslar och palett i
handen framför ett staffli och såg ytterst blek och me-
lankolisk ut.
Sedan de skakat hand med hvarandra, frågade De-
ronda genast, hvad som händt honom, men Hans sva-
rade undvikande och slog bort saken med skämt; han
erkände visserligen att han varit vid dåligt humör och
att han gjort ett experiment med att röka opium; »men
jag ger dig mitt ord på», så slutade han denna sin synda-
bekännelse, »att jag aldrig mer skall tappa lycksalighet ur
denna tunna. Det strider mot min konstitution.»
Deronda var öfvertygad om, att det låg någon ting
konstladt i Hans’ beteende, men han litade på, att den
gamla öppenhjertigheten nog skulle komma tillbaka, om
han blott sjelf visade honom sitt förtroende. Han med-
delade honom derför, att han rest till Italien för att
träffa sin mor och få veta de närmare omständigheterna
med sin börd, och hurusom det då befunnits, att han
var en jude. Han tilläde, att han, redan innan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
