- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
206

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 *
»Kanske att jag oek misstagit mig i en annan för-
modan», sade Hans.
»Hvad är det?»
»Att du inte tänkt på att uppträda som friare till
en annan ung dam, som livarken är gift eller enka.»
»Jag kan inte låtsa att missförstå dig, Meyrick.
Det är bedröfligt, att våra önskningar skola komma i
kollision med hvarandra. Men jag hoppas, du skall säga
mig, om du har någon anledning att tro, att du skall
vinna ditt syfte.»
»Det förekommer mig vara en temligen öfverflödig
fråga af dig», sade Hans i en något uppretad ton.
»Hvarför är den öfverflödig?»
»Derför att du är fullkomligt säker på din sak —
och sannolikt har haft tillfälle att få de hästa bevis, du
kan önska dig.»
»Jag vill vara mer uppriktig mot dig, än du mot
mig», sade Deronda. »Jag har aldrig fått det ringaste
bevis, att jag kommer att bli den lycklige. Tvärtom har
jag ytterst föga hopp.»
Hans såg sig hastigt om och kastade en blick på
sin vän, men vände sig genast åter till sitt staffli.
»Och i vår närvarande ställning», fortfor Deronda,
»kan jag inte inse, hur jag med mogen öfverläggning
skulle kunna yppa mina känslor för henne. Om hon
inte kunde besvara dem, skulle jag ha förbittrat hennes
lifs största glädje, ty hvarlcen hon eller jag kan skiljas
från hennes bror, och vi skulle ständigt nödgas samman-
träffa med hvarandra. Om jag vållade henne sorg ge-
nom att ens ofrivilligt röja mina känslor, skulle jag vara
föga bättre än ett vilddjur. Om jag står dig i vägen,
Meyrick, gör det mig ondt, men jag kan inte hjelpa det.
Jag kan likväl inte tro, att de önskningar, jag kan hysa,
på något vis kan förändra din ställning till henne. Det
är icke troligt, att de under närvarande förhållanden
kunna göra någon förändring till det bättre i min egen
ställning; och nu, då hennes far är här — vet du, att
hennes far är liar?»
»Ja — och om han inte vore en jude, skulle jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 13 10:55:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free