Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
ta mig friheten att önska honom dit, der pepparn växer»,
sade Hans, men utan något småleende.
»Nu mötas hon och jag under större tvång än nå-
gonsin förut. På detta sätt kan det fortgå ett par år
utan att jag får någon inblick i hennes känslor för mig’
. stä sa]ä:ema, Hans. Ingendera af oss har, så vidt
jag kan se, gjort den andra någon skada. Vi måste båda
fanna oss i att nära en förhoppning, som efter all sanno-
likhet aldrig kommer att förverkligas. Vår vänskap kan
säkerligen bestå detta prof.»
»Nej, det kan den inte», sade Hans häftigt, i det
han kastade pensel och palett ifrån sig. »Vår vänskap —
min vanskap kan inte fördraga, att jag beter mig mot
dig som en otacksam ynkrygg och missunnar dig din
lycka. . Ty du är den lyckligaste menniska i verlden.
Um Mirah älskar någon högre än sin bror, så är clu den
mannen.»
Det gick liksom en elektrisk stöt genom Deronda,
och efter ett ögonblicks förlopp sade han:
»Det är cn godmodig inbillning af dig, Hans.»
»Jag är inte i någon godmodig sinnesstämning. Jag
försäkrar dig, att jag fann sakförhållandet mycket obe-
hagligt, då jag upptäckte det — i synnerhet för det
att — eller kanske oaktadt jag trodde, att du gifvit ditt
hjerta åt hertiginnan. Men, anamma och anfäkta, visar
det sig^ inte nu, att du förälskat dig i den rätta — att
du är jude — kort sagdt, allt, som kan göra dig behaglig
i hennes ögon!»
»Säg mig, hur du kommit till den öfvertygelsen —
jag _ ber dig, min kära gosse?» sade Deronda, som icke
riktigt vågade tro på sin lycka.
»Fråga mig inte. Min lilla mamma var vittne der-
till. . Kort och godt, Mirah är svartsjuk på hertiginnan,
och ju förr du lugnar henne, desto bättre. Seså, nu är
allt uppgjordt oss emellan, och nu kan jag väl få lof
att sväia pa dig, för det att du får, hvad du förtjenar —
den allra största lycka jag känner.»
»Gud välsigne dig, Hans», sade Deronda, i det han
räckte honom handen, som Hans fattade och tigande
tryckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
