Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20-9
lyckligare utan honom och att Deronda skulle vara villig
att erlägga en ansenlig summa för att blifva honom qvitt.
Men trots all sin fräckhet, hade han ännu en viss re-
spekt för Ezras vän och uppsköt på obestämd tid verk-
ställandet af sin plan.
Den dag, då Deronda infann sig, uppfyld afen
glädje, som tydligt visade sig i hans ansigtsuttryck och
tal, befann sig Lapidoth i en kris af missnöje och läng-
tan, hvari han uppgjorde den ena planen efter den andra
att återvinna sin frihet, och Derondas vänlighet upp-
muntrade honom. Dessa tankar upptogo honom slutligen
till den grad, att han var ur stånd att visa sitt vanliga
intresse för hvad som föregick, eller sitta stilla och höra
på, hvad som lästes, till och med när han icke kunde
följa med. Sedan han suttit en liten stund, gick han
ut för att spatsera och röka en cigarr på den öppna
platsen, och de båda vännerna kände sig så mycket an-
genämare stämda. Mirah var icke hemma, men hon
skulle ganska bestämdt återkomma, innan Deronda gick,
och hans ögon strålade af ett hemligt hopp; han tänkte,
att han, när han finge se henne igen, i hennes blick
skulle kunna läsa känslor, för hvilka hans ögon dittills
varit blinda.
Det var så varmt i det lilla rummet, att Deronda
tog af sig halsduken och en ring och lade dom på ett
litet bord bakom Ezra, emedan det stora bordet framför
honom var betäckt med böcker och papper.
»Jag har gått med den här ringen, som är ett minne
efter min far, allt sedan jag kom hem från min resa»,
sade han, i det han satte sig ned. »Men jag är en
sadan sybarit, att jag alltid lägger bort den som en
börda, när jag sysselsätter mig med något.»
_ De voro snart åter upptagna af sitt arbete, och då
Lapidoth åter inträdde och satte sig i bakgrunden af
rummet på nagot afstånd från dem, lade de icke synner-
ligt märke dertill.
Hans kringirrande blickar föllo snart på ringen, som
gnistrade på den mörka bordskifvan af mahogny. Medan
han spatserade ute på platsen, hade hans fantasi syssel-
satt sig med en fördelaktig utsigt, som kunde erbjuda
Daniel Deronda. III. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
