Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
sig för honom utrikes och som kräfde en kontant summa.
Han var viss på, att om han mellan fyra ögon talade
derom med Deronda, skulle denne strax fråga honom,
hur mycket han behöfde, och svaret pä denna fråga före-
kom Lapidoth allra kinkigast, eDär det kunde vara far-
ligt att begära för mycket och ytterst förtretligt att hafva
begärt för litet. Men midt under dessa spekulationer
såg han ringen, som på Derondas finger ständigt varit
ett föremål för hans afund, stråla på det lilla bordet så
nära till honom, att han med lätthet kunde stoppa den
på sig. Lapidoth hade aldrig begått någon stöld, men
stöld är ett sätt att tillegna sig andras egendom, som
lagen bestraffar, och att taga denna ring från en man,
som var så godt som en slägting, kunde icke hänföras
under begreppet stöld. Emellertid var den större gåfvan
att föredraga. Han beslöt att gå ned, passa på, då De-
ronda gick sin väg, och bedja om tillåtelse att följa med
honom. Han steg upp och stälde sig och såg ut genom
fönstret, men på samma gång såg han i tankarne, hvad
som var bakom honom, och förestälde sig, hur lätt det
var att från bordet, hvarpå ringen låg, komma det lilla
stycket väg fram till dörren. Emellertid var han be-
sluten att gå ned; men utan någon egentlig förändring
i hans föresats, snarare derför att han ej kunde motstå
den ögonblickliga frestelsen, hände det sig så, att hans
finger, då han gick förbi bordet, ljudlöst kommo att vid-
röra ringen, och då han kom ned i korridoren, hade han
den i handen. Det faller af sig sjelft, att han tog på
sig hatten och lemnade huset. Möjligheten att återigen
taga sin tillflykt till sina barn försvann för honom i ett
dimmigt fjerran, och innan han lemnat platsen i Brompton,
spekulerade han redan på, hur han i hast skulle kunna
göra sig af med ringen och komma ombord på ett skepp.
Deronda och Ezra märkte blott, att han gick ut —•
ingenting vidare. Kort derefter kom Mirah in. Hon
hade icke tagit af sig hatten, och då Deronda steg upp
och gick fram till henne för att räcka henne handen,
sade hon med en förvirring, som hon sjelf fann oför-
klarlig och som generade henne:
»Jag har blott kommit för att sörja för att Ezra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
