Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Sir Hugo hade emellertid verkstält sin plan att till-
bringa en del af hösten på Diplow, och der erhöll han
ett bref från Deronda, som ansåg det för sin pligt att
underrätta honom såväl om sin förlofning med Mirah som
om sin ställning och sina afsigter.
Sir Ilugo blef icke så synnerligen öfverraskad, men
grundligt förtretad. För att för ögonblicket lätta sitt
hjerta beslöt han att visa brefvet åt lady Mallinger, som
ganska säkert skulle tillkännagifva en förvåning, hvilken
hennes man kunde opponera sig emot såsom oförnuftig.
Och ganska riktigt, då hon visade sig förvånad och be-
dröfvad öfver att Dan, som hade så lysande snillegåfvor
och som det var en sådan glädje att liafva i huset, kun-
nat bli så judegalen, sade baroneten:
»Ah skräp-, min söta vän, du kan vara öfvertygad
om, att Dan inte kommer att göra sig till en narr. Plan
har storslagna föreställningar om judendomen — politiska
vyer, som du inte kan förstå. Har ingen fara; den kom-
mer nog att hålla hufvudet uppe!»
Men med hänseende till det förestående giftermålet
kunde hon icke tjena som afledare för hans retliga sin-
nesstämning. Den blida damen anmärkte utan all bitter-
het, att hon föga drömt om, hvad som skulle ske, den
gängen hon lät Mirah spela vid sin musikaliska soirée,
och hon tillstod, att hon tänkt sig, att Daniel med tiden
skulle komma att gifta sig med mrs Grandcourt; hon
förklarade derjemte, - att, ehuru hon icke synnerligen
tyckte om enkor, ett sådant giftermål dock skulle varit
henne kärare, än att se Daniel helt och hållet gå upp i
judarne. Men sir Hugo var så helt och hållet af samma
tanke, att han icke kunde beteckna detta som en qvinlig
villfarelse, och han hade således icke nyss nämnda utväg
att trösta sig öfver den förtret, att hans angenäma slut-
satser med hänseende till mrs Grandcourt icke bekräf-
tat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
